så trött...

Dags för drastiska åtgärder kanske? Två tvättkorgar, din och hans, du tvättar givetvis bara din. Packa ner all porslin utom två tallrikar, glas och bestick. Bär ner resten till källaren. Han får han lov att tvätta sin omgång om han vill ha någonting att äta på. Du tar ut varannan soppåse och låter den andra bli kvar i hans garderob. Du handlar och lagar mat, men dammsuger inte. Dammråttorna som blir lägger du i hans garderob/säng. Se till att saker han använder (älsklingskaffe, tandborste, deo)ständigt är slut. Det tvingar honom till affären. Byt bara dina sängkläder men sexvägra så länge inte han byter sina. Och allt detta gör du utan att vara sur ett endaste dugg! Frågar han vad du håller på med så svarar du bara förvånat att "vaddå? jag trodde att det var så du ville ha det? För inte skulle du gift dig med mig om det var en ny mamma du ville ha?"

Kanske att han bättrar sig, eller inte, eller så ansöker han om skilsmässa...

bra förslag om inget annat biter!!!!

Jag skulle hota med att flytta därifrån. Skaffa mig en egen lya med dealen: "Visst vi är fortfarande ihop/gifta men jag kan inte bo med någon som inte bidrar till hushållsarbetet alls. Då bor jag hellre ensam!"

Sorgligt seg kille som inte förstår konsekvenserna av ett SÅ omoget beteende!

Önskar dig all lycka till!!

Vi för söker dela på det men ibland behöver jag påminna honom (fast det har ävne hänt att han behöver påminna mig)

Tala om för honom att du inte orkar längre och att om han inte börjar hjälpa till så flyttar du till något eget.

Ta timpenning för den tid du hushållar, utöver det som "kompenserar" för hans högre arbetstid. Räkna ut hur mycket av din hushållstid som motsvarar hans högre arbetstid och ta betalt för det som utgör den ojämna fördelningen. Tid som kostar är tid man ser...

anne på grönkulla - tror att din idé funkar bättre på folk med skilda ekonomier. TS är tydligen gift (refererar till parnern som "min man" ) och då har väl 9,5 par av 10 gemensam kassa.

Inte nödvändigtvis faktiskt - om den ena parten drar in mer pengar och den andra satsar mer tid så är det helt OK. Men om tiden inte räknas så bör den synliggöras och det går att göra även i en gemesam ekonomi. Kostnaden måste inte tas ut som timpenning utan som en ledig kväll i veckan, eller en extra pensionsförsäkring eller nåt.

Min poäng är bara att även i en gemensam ekonomi i ett gemensamt hushåll så går det att balansera ut olika insatser mot varandra på ett jämnare sätt än vad TS syns uppleva att de gör. Min man o jag satsar lika mycket tid o pengar i vårt hushåll, men om vi inte gjorde det så skulle jag försöka räkna på ett sätt att jämna ut det.

Det har du rätt i.

ner med alltihop i hans sida av sängen!!!

Vi drar in ungefär lika mkt pengar i månaden... han tjänar bara ett par tusenlappar mer, så det är inte precis några jättesummar han kompenserar sin "frånvaro" med. Jag vill inte ha ngn kompensation för det arbete jag lägger ner utan jag vill slippa göra allt arbete själv. Om han går med på att jag t ex får en ledig kväll i veckan, så kommer jag iaf inte kunna slappna av eftersom jag vet att han inte gör ngt då, utan allt väntar på mig dagen efter... Jag vill ju bara att han, som alla normalt funtade människor, tar med sig soporna ut när påsen är full, dammsuger när han ser att golvet är täckt av hundhår eller stryker när han inte har någon skjorta/tröja att ta på sig, osv.

Mkt av han beteende grundar sig i att hans mamma har skött precis allt hemma hos dem och han har inte behövt lyfta ett finger... Jag har verkligen försökt ändra på det och inte följa i hennes spår. Och vi delade på det mesta precis när vi flyttat ihop, men med åren (5) har det bara "gått utför". Känner att jag nog måste göra ngt drastiskt innan jag freakar ur på honom!