så trött...

Jag tror jag ska be Manne flytta in hos oss... ;)

MrsO - Manne är toppen!

Idag stryker Manne alla skjortor och min man laddar honom. (För alla som inte läst ovan, Manne är en skjortstrykmaskin.) Numera när jag säger att det finns skjortor att stryka så svarar min man: -Bra, det gör jag gärna!

men han var dyyyr... SÅ många skjortor stryker jag inte i veckan...

MrsO,

Ja, han är dyr - men nu är allt tjat, gnäll och bråk över skjortor borta hemma hos oss så det var värt det. Min man har en skjorta om dagen så det blir några att tvätta och stryka.

Rosenhaga & Picachu: det där med beröm, jag tycker det är lite orättvist. Visst, för att "få igång" en lat make så förstår jag att det är bättre än gnäll. Men i längden, är det meningen att vi skall berömma dem för allt de gör i hemmet? Jag kan inte minnas att jag fått beröm så många ggr. "ÅH, vad snällt att du tvättar nu igen". Det finns knappt, ju. Berömmer ni varann båda?

Karin,

Det handlar ju faktiskt om att få saker och ting och funka. Då gör jag det som behövs, så enkelt var det för mig.

Jag håller inte koll på vem som berömmer vem mest hemma hos oss, förmodligen är det jag som berömmer mest rent verbalt. Å andra sidan så gör min man mycket för mig som jag inte gör för honom, vi räknar inte så helt enkelt.

Jag gläds åt att min man har gått från att inte göra någonting till att göra minst hälften hemma - är inte det härligt!?

vi är alla olika.. skulle aldrig berömma min sambo när han för nått i hemmet, det ta jag för givet att vi bägge ska göra. Sen om han har överraskat med att städa el gjort nått annat självklart att man visa uppskattning .
Visserligen gjorde jag mer i hemmet när jag jobbade mindre men nu det sista så har vi delat på det rätt bra. Vi gör gör det när det behövs

Rosenhaga: precis så har jag också gjort för att få min sambo att göra något här hemma.

Jag tycker att alldeles för många kvinnor ställer för stora krav på sina män. Jag menar inte kraven på att man ska dela lika på arbetet, utan kraven på att männen ska kunna allt som vi kvinnor kan. Min sambo hade aldrig bott ensam förr, så han kunde helt enkelt inte göra något hushållsarbete. Ja, det kan faktist vara så illa ställt: han hade aldrig lärt sig. Jag såg det som att jag måste lära honom och visa honom hur man gör, när det ska göras och vad som händer om man inte gör det. :) Tack o lov hade jag en villig elev! :D

Idag delar vi lika på allt, i stort sett. Han lagar mat oftare än mej, och plockar undan disken oftare. Men jag tvättar och viker in tvätten. Då blir det jämnt.

Ell,

Det verkar som våra män har gått samma väg - från att inte kunna till att kunna och vilja.

:)

Det är härligt!

Ja, det är verkligen härligt. :)

Jag tror att det ofta handlar om männens osäkerhet också, "bättre att inte göra något alls än att riskera att göra bort sig"...