så trött...

Ja, ni - dessa mammor! (och f d fruar...)

När jag träffade min man så var han helt novis på allt i hemmet, inklusive laga mat. Han kunde:

1. Steka korv
2. Koka kaffe

Jag lovar, inget mer (avseende det vi talar om i denna tråd...) *garvar*

Idag gör vi ungefär hälften, jag undrar om inte han egentligen gör lite mer för det mesta. Det tog tid och började inte funka och utvecklas förrens jag SLUTADE att tjata och gnälla. Jag började istället med att be om hjälp och att ge positiv feedback istället.

- Tack, vad skönt att du gick ut med soporna. Gulligt av dig!

- Kan du steka köttet så fixar jag salladen? Du steker köttet mycket bättre än vad jag gör. (Vilket han gör - ljug aldrig)

- Du, det är väldigt tungt att vika lakanen, kan du hjälpa mig? Tack, nu blev det mycket lättare!

- Vill du dammsuga eller dammtorka och plocka undan? Det går mycket fortare om vi gör det tillsammans så får vi tid över till annat sedan.

Ja, i den stilen. Han var inte van och egentligen var det ett resultat av att mamman hade gjort allt hemma och f d frun likaså. Sedan träffade han mig. :) :)

Några saker är vi ojämlika på fortfarande. Det är alltid han som släpar upp däcken när det är dags att byta dem och det är jag som sorterar tvätten och tvättar. Han kan hänga ibland när han ser att maskinen har gått klart.

Sista striden var hans skjortor, han använder 7 per vecka. Jag slutade helt enkelt att stryka dem och han fick gå med skrynkliga eller stryka själv. Sedan kom räddningen - Manne! Det är en strykmaskin som ser ut som en fågelskrämma och som man trär på den blöta, tvättade skjortan på och sätter igång. Då blåser den upp sig med varmluft och torkar skjortan - och vips, så är den jättefin! Detta tycker min man är kul att göra, det är ju en maskin!

Kan kanske säga att det tog ett par år av utveckling innan vi nådde fram till det jämlika vi har idag. Jag var glad över utvecklingen och att jag tog en sak i sänder. Han har till och med blivit en jätteduktig kock!

*blir riktigt glad och lite rörd när jag tänker på hur bra det har blivit*

MrsO - Manne är toppen!

Idag stryker Manne alla skjortor och min man laddar honom. (För alla som inte läst ovan, Manne är en skjortstrykmaskin.) Numera när jag säger att det finns skjortor att stryka så svarar min man: -Bra, det gör jag gärna!

MrsO,

Ja, han är dyr - men nu är allt tjat, gnäll och bråk över skjortor borta hemma hos oss så det var värt det. Min man har en skjorta om dagen så det blir några att tvätta och stryka.

Karin,

Det handlar ju faktiskt om att få saker och ting och funka. Då gör jag det som behövs, så enkelt var det för mig.

Jag håller inte koll på vem som berömmer vem mest hemma hos oss, förmodligen är det jag som berömmer mest rent verbalt. Å andra sidan så gör min man mycket för mig som jag inte gör för honom, vi räknar inte så helt enkelt.

Jag gläds åt att min man har gått från att inte göra någonting till att göra minst hälften hemma - är inte det härligt!?

Ell,

Det verkar som våra män har gått samma väg - från att inte kunna till att kunna och vilja.

:)

Det är härligt!

Ell,
Det ligger något i det, har inte tänkt så tidigare - intressant!

Väl talat, Anne på Grönkulla!

Tror att dessa mammor som inte släppte in sina söner i köket är ett utdöende släkte, gudskelov.

Jag har dragit mitt strå till stacken avseende mina systersöner i alla fall! *garvar* Allvarligt talat, det är ju jättekul att ha ungarna med i köket redan från liten, liten ålder - men visst, det tar extra tid.

Redan från att det var småttingar så har de fått hjälpa till i köket med matlagning, diskning, bakning, syltning och sånt. Dessutom har jag involverat dem i matplaneringen, typ "vad vill ni ha till middag idag" och sedan handlat tillsammans med dem. Minns när de ville ha fiskpinnar och vi gick och handlade färsk fisk som de fick panera själva och göra egen remouladsås till, det pratar de fortfarande om 20 år senare. Jag vet inte vad de trodde att fiskpinnar var för något. :) Sen var det jättekul med kladdet från äggen och ströbrödet...

Alla är jätteduktiga på att laga mat och så där per automatik fixa det som behövs. Ni vet, tar man näst sista toarullen så fyller man på med ett paket till, gå ut med soporna innan de blir överfulla, diska undan direkt så att det inte blir stora berg av disk och sånt.

Nu har de flyttat hemifrån allihop och deras sambos har inga problem med det där att göra hälften var.

Precis som ni sa, tjejer - det är upp till oss att se till att killarna som växer upp inte blir osäkra i hushållsgöromål. (Jädrans vilket trist ord....hushållsgöromål...!)

:) :) :)

Lilla spöket Laban,

Du, detta med att tacka varandra för det lilla varje dag i vardagen är en himla trevlig vana och det krävs så lite som ger så mycket.

Det är roligt att få uppskattning även om det bara är ett tack för att jag tog ut soporna. På nå't sätt är det ett kvitto på att det är noterat och uppskattat.