så trött...

Ell,
Det ligger något i det, har inte tänkt så tidigare - intressant!

Möjligen är det så att män inte kan, men då betyder ju det att någon kvinna alltid skämt bort dem tidigare - vi kvinnor har ju ofta fått lära oss redan när vi bodde hemma hos föräldrarna. Förmodligen har du rätt Ell, men tycker det vore en lärdom för alla som ska uppfostra söner - att göra dem tjänsten att lära dem vad som behöver göras!

Väl talat, Anne på Grönkulla!

Tror att dessa mammor som inte släppte in sina söner i köket är ett utdöende släkte, gudskelov.

Anne på Grönkulla: ja, jag tror du har rätt där, det är något för alla mammor att tänka på. Men lite orättvist är det ju att vi som blivande fruar ska lida för svärmödrarnas misstag. Men å andra sidan, vem har nu sagt att livet alltid är rättvist...

Jag har dragit mitt strå till stacken avseende mina systersöner i alla fall! *garvar* Allvarligt talat, det är ju jättekul att ha ungarna med i köket redan från liten, liten ålder - men visst, det tar extra tid.

Redan från att det var småttingar så har de fått hjälpa till i köket med matlagning, diskning, bakning, syltning och sånt. Dessutom har jag involverat dem i matplaneringen, typ "vad vill ni ha till middag idag" och sedan handlat tillsammans med dem. Minns när de ville ha fiskpinnar och vi gick och handlade färsk fisk som de fick panera själva och göra egen remouladsås till, det pratar de fortfarande om 20 år senare. Jag vet inte vad de trodde att fiskpinnar var för något. :) Sen var det jättekul med kladdet från äggen och ströbrödet...

Alla är jätteduktiga på att laga mat och så där per automatik fixa det som behövs. Ni vet, tar man näst sista toarullen så fyller man på med ett paket till, gå ut med soporna innan de blir överfulla, diska undan direkt så att det inte blir stora berg av disk och sånt.

Nu har de flyttat hemifrån allihop och deras sambos har inga problem med det där att göra hälften var.

Precis som ni sa, tjejer - det är upp till oss att se till att killarna som växer upp inte blir osäkra i hushållsgöromål. (Jädrans vilket trist ord....hushållsgöromål...!)

:) :) :)

Så sant, så sant - bakom varje bortkommen man står en kvinna som skämt bort dem ;) Svärfar klarar lagom av att koka tevatten och steka korv - allt annat är han portad från...

Men än är inte undrens tid förbi! :) Den här veckan har min man bäddat sängen, tagit ut komposten OCH diskat en gång - utan påminnelse!!! *gapar som en fågelholk*

Vi delar upp ansvarsområden men en annan idé som vi funderat på är att dela upp i tid. Ansvar för hemmet varannan vecka eller varannan månad. Vad som då är viktigt får man kanske diskutera igenom. Det kanske t.ex. är viktigt att det städas en gång i veckan eller byts lakan så och så ofta. Din situation verkar svår. Sluta tvätta åt honom kan vara en idé och andra saker som andra skrivit här.

Beröm tycker jag ändå är en ganska bra grej. Så småningom kommer han kanske att ge dig beröm också. Vi är ganska jämlika hemma och tackar nästan alltid för något som den andra gjort. Det går av bara farten. Visst tackar vi inte varje gång, men ofta. Jag tror jag har med mig det hemifrån. Det går så snabbt att säga: Tack älskling för att du dammsög/diskade/plockade undan, Tack för att du fixade frukost/tack för den goda maten osv. Jag tackar min man och han tackar mig. Det blir så mycket trevligare och inget tas för givet. För hushållsarbete tycker nog ingen är superkul och då är det bra med lite uppskattning tycker vi.

Lilla spöket Laban,

Du, detta med att tacka varandra för det lilla varje dag i vardagen är en himla trevlig vana och det krävs så lite som ger så mycket.

Det är roligt att få uppskattning även om det bara är ett tack för att jag tog ut soporna. På nå't sätt är det ett kvitto på att det är noterat och uppskattat.

Jodå, visst tackar vi för saker den andre gjort. Men det känns bra mycket roligare att göra det när jag vet att han också ser och uppskattar (t ex genom att tacka) saker jag har gjort och inte bara tar dem för givna.

Nu ska vi t ex resa bort ett par dar om drygt 2 veckor, då bokade jag flyg igår och han hotell imorse. Det tackade jag för, nyss (till hans stora förvåning - svaret blev "men vi hjälps väl åt" ). Eller att han tog ut soporna igår utan att jag bad om det. Men om bara jag var "tacksam" för hjälp och han aldrig såg och uppskattade det jag gjorde, då skulle det kännas mycket surare.

Som flera andra redan sagt, att ge positiv feedback när man fått hjälp är fundamentalt viktigt. I alla lägen, inte bara när det är dags för hushållssysslor, men kanske framför allt då eftersom det så ofta blir snedfördelat.

Vad är det för fel med att säga "tack älskling, vad bra att du hängde upp tvätten"? Jag delar hus med en väninna, och vi hjälps åt, och tackar varandra man tagit sådant som är gemensamhetssaker. Inget märkvärdigt alls.

Det andra är att för att få sin partner att faktiskt förstå problemet måste man göra det konkret. Ingen orkar lyssna på "jag får alltid göra allting", det går inte att ta på, rent konkret. Speca istället upp hur många timmar som läggs ner på de olika hushållssysslorna, vem som gör vad, hur lång tid det tar. Sätt det i relation till arbetstidens olika längd.

Är fördelningen sned bör båda parter kunna se det tydligt, men det kan också vara så att det faktiskt är rätt jämnt fördelat.

Glöm inte att ta med sysslor som:
- elda i pannan
- byta däck på bilen
- tvätta bilen
- klippa gräset
- rensa rabatten
- måla huset
- snickra
etc.

Det är inte bara inne i huset som räknas...

Sedan tycker jag förslaget att bara göra sin del av hushållssysslorna och lägga resten i hans garderob är en underbar sista utväg. :) Själv är jag alldeles för snäll för att göra en sån sak dock... *skrattar*

jag brukar köra med dåligt samvete när min sambo inte sköter sin del. kanske inte är direkt politiskt korrekt men det skiter jag i.
som tex häromdagen när jag städade hela lägenheten innan jag åkte iväg till stan. när jag kom hem hade min sambo redan gått till jobbet men hade lämnat kvar disk + inte gjort vad jag hade bett honom om i flera dagar (hänga upp gardinerna och slänga sopor)
då ringde jag upp honom och sa att "åh älskling, vad hade jag gjort utan dej! du är så fantastisk som städat så fint och gjort allt jag bett dej om" han fick himla dåligt samvete och fixade allt direkt när han kom hem nästa dag;)

Jag sköter hushållet själv och tycker om att ha det så, men jag tipsar om att på www.about.com kan man hitta listor på vad som behöver göras (och hur ofta). Sök på "housekeeping"...