så trött...

Ok, jag förstår fullkomligt.

Ja, isåfall skulle jag (fortfarande enligt min modell ovan) räkna ut vad han är skyldig dig i eko0nomisk kompensation. Jag vet att du sa att du inte vill kompenseras utan dela. Och jag tror att hans lust att dela ökar när han inser att det annars kostar honom. Du kan ju räkna ut vad det skulle kosta att ta in betald hjälp för att göra sakerna t ex.

Annars har jag tyvärr inga tips - mer än att vägra stryka hans skjortor t ex. Har han inga strukna får han stryka själv eller gå utan.

Vissa saker måste du ju faktiskt inte gjöra. T ex tvätta hans kläder och stryka dem. Låt bli att göra sådant. Laga bara mat till dig själv och sådan mat som du tycker om. Vissa saker är ju svårare, t ex dammsugning och sådana gemensamma grjer. Bestäm gemensamt om olika ansvarsområden. Tex han sköter dammsugningen en gång i veckan, eller oftare? Tvinga honom att då göra det. Alternativt är att han får betala städhjälp hemma. Vi har gjort så att vi har delat upp olika ansvarsområden och det är mycket lättare att hålla koll då. Sedan måste man ta hänsyn till varandras olika krav och önskemål. Är det inte nödvändigt att äta lagad mat till middag ska man inte heller tvingas laga mat. I alla fall inte om man inte har barn.

Lycka till.

Suck, dessa mammor som förstör sina söner av ren omtanke! Har det gått så länge som 5 år så har tyvärr hans dåliga vanor hunnit fått ordentligt fäste. Varför skulle han ändra sig när han har det så bra? Och han verkar inte heller lida av att det gror igen omkring honom. Svår sits detta. Jag håller med om att det måste svida ordentligt någonstans innan han ändrar sig, antingen i plånboken (städhjälp är toppen) eller genom att du helt enkelt säger att du vill att ni ska vara särbos istället, och ha varsitt hem. När det blir jobbigare att bo ihop än att inte göra det, är det dags att fundera på om relationen kanske rent av mår bättre av att man inte delar sin vardag med varandra. Då har man bara lusten ihop, inte nöden. Lägg fram det på det viset och se hur han reagerar, om han överhuvudtaget bryr sig om vad du tycker. Gör han inte det så lär han knappast ändra sig senare, tyvärr.

Okej, detta är kanske väldigt drastiskt men jag tycker att du antingen ska kasta ut honom eller flytta själv! Jag har varit tillsammans med en kille som inte gjorde ett skit hemma, jag blev helt utsliten! Min nuvarande sambo och jag har en jättebra uppdelning, han har bott själv länge och vet precis vad som behöver göras. Jag skulle aldrig stå ut med att ta ansvar för allt igen!
Förhoppningsvis fattar din sambo/man att detta är allvar och skärper sig så att ni kan få en vettig uppdelning i framtiden.
Lycka till!

MrsO: Hur har det gått? Men jämn fördelning?

Det har väl inte gått så där jättebra... Jag gjorde ännu ett försök med "vi-diskuterar-oss-fram-till-en-bra-lösning-metoden" där han själv fick välja vad han skulle ansvara för. Han valde då disken, soporna och att dammsuga en gång i veckan. Fair, tyckte jag. Han har under den här tiden skött disken hyfsat, tagit ut soporna utan att jag ställt dem mitt framför dörren: 0 ggr, dammsugit: 0 ggr. Och då dammsög inte jag heller på drygt tre veckor, men härom dagen fick jag nog av allt hundhår som far runt i lgh. Han har fortf inte märkt att jag dammsugit! Helt otroligt!

Har låtit det rulla på nu under sommaren, men efter semester - då j*klar! ;) Då är det hårdhandskarna som gäller...

Roslagsbruden hade ju superbra tips.. det ska jag anamma om jag hamnar i liknande situation nångång... men förhoppningsvis inte, jag har varit noga med vem jag delar mitt liv med. men å andra sidan sa ju du att din kille inte började slappa förrens efter ett bra tag... så man vet ju aldrig vad framtiden bär med sig! Ha en skön sommar och som du säger, ta tag i det efter sommaren och då rejält! Man förlorar så mycket glädje av såna här vardags-trätande!

Hej, Förstår precis ditt dilemma! Hade det så i 16 år!!!! Min kille gjorde ingenting. Han kunde bli sur för att jag dammsög om det var något bra på tv och att jag råkade gå ivägen. Satt man och vikte tvätt i sängen helt slut kl elva på kvällen så blev han sur om något råkade komma på hans del av säng, där han så klart låg och kollade på tv eller skulle sova. Det gick så långt att jag faktiskt bröt upp. Vi har två barn i hop, hade villa och hela baletten. Men jag orkade inte längre. Hade försökt prata, böna och be och att vara arg - inget funkade. Förrän då han insåg att jag verkligen menade allvar! Men...då var det försent. Trodde aldrig att jag skulle bryta upp, men man har bara ett liv, och jag vill inte vara någon annans slav! Så, tänk igenom noga hur du vill ha det. Det finns faktiskt killar som vet hur en tvättmaskin fungerar och dammsuger och diskar. Jag vet, för jag har träffat en nu och är hur lycklig som helst! Har t.o.m egen tid nu. Så snabbt allt går om man hjälps åt, eller hur! Önskar dig lycka till! Kram

Ja, ni - dessa mammor! (och f d fruar...)

När jag träffade min man så var han helt novis på allt i hemmet, inklusive laga mat. Han kunde:

1. Steka korv
2. Koka kaffe

Jag lovar, inget mer (avseende det vi talar om i denna tråd...) *garvar*

Idag gör vi ungefär hälften, jag undrar om inte han egentligen gör lite mer för det mesta. Det tog tid och började inte funka och utvecklas förrens jag SLUTADE att tjata och gnälla. Jag började istället med att be om hjälp och att ge positiv feedback istället.

- Tack, vad skönt att du gick ut med soporna. Gulligt av dig!

- Kan du steka köttet så fixar jag salladen? Du steker köttet mycket bättre än vad jag gör. (Vilket han gör - ljug aldrig)

- Du, det är väldigt tungt att vika lakanen, kan du hjälpa mig? Tack, nu blev det mycket lättare!

- Vill du dammsuga eller dammtorka och plocka undan? Det går mycket fortare om vi gör det tillsammans så får vi tid över till annat sedan.

Ja, i den stilen. Han var inte van och egentligen var det ett resultat av att mamman hade gjort allt hemma och f d frun likaså. Sedan träffade han mig. :) :)

Några saker är vi ojämlika på fortfarande. Det är alltid han som släpar upp däcken när det är dags att byta dem och det är jag som sorterar tvätten och tvättar. Han kan hänga ibland när han ser att maskinen har gått klart.

Sista striden var hans skjortor, han använder 7 per vecka. Jag slutade helt enkelt att stryka dem och han fick gå med skrynkliga eller stryka själv. Sedan kom räddningen - Manne! Det är en strykmaskin som ser ut som en fågelskrämma och som man trär på den blöta, tvättade skjortan på och sätter igång. Då blåser den upp sig med varmluft och torkar skjortan - och vips, så är den jättefin! Detta tycker min man är kul att göra, det är ju en maskin!

Kan kanske säga att det tog ett par år av utveckling innan vi nådde fram till det jämlika vi har idag. Jag var glad över utvecklingen och att jag tog en sak i sänder. Han har till och med blivit en jätteduktig kock!

*blir riktigt glad och lite rörd när jag tänker på hur bra det har blivit*

Rosenhaga -
jomen det där är ju skitviktigt att man visar uppskattning för att grejerna blir gjorda, typ "tack för att du tog disken" osv, för att liksom visa att man inte tar för givet.