• Kickit

    Vad är det för fel på mig?

    Oj... det här låter ju som mig, Bejby. Det du beskriver om dig själv och dina känslor och dina tankar är precis som jag!!!
    Jag slutade med mina p-piller för 1 år sen och satte in kopparspiral, har funkat bra :) men en gång i månaden sjunker jag väldigt lågt och ser så många fel i min partner, han är nästan lika lång som mig, bara lite längre. Han är smal och liten, pojkaktig. Jag vill ha en MAN kan jag gå och tänka, en jävla MANSKROPP med feta muskler och med en rejäl längd. Och sen mår jag jättedåligt över att jag har tänkt sådär om honom, han som är så fin, så älskvärd, vi som kommer så bra överens! Han är vacker, har små muskler, han är attraktiv men ändå...
    Å andra sidan sticker vi ner till havet och han sitter som en blek torrboll på land medan jag försöker få ner honom i det blå för lite undervattenhångel. Då sitter han och läser Aktiebörsen. Och jag blir så jääävla besviken på honom, att han är så trist och lugn och TRÅKIG. Inget vilt över honom, han är bara så... kontrollerad!!! Jag blir galen!!
    Andra gånger kan vi ha skitkul, skratta, ta en öl tillsammans, sticka iväg nånstans över dagen. Shoppa tillsammans. Prata om allt. Jag känner sådan samhörighet med honom men samtidigt uppfyller han inte mina ideal och ibland, EN gång i månaden, gör sig dessa saker extra påminda.

    Jag funderar allvarligt på att köpa Johannesört för dessa stunder, jag har tröttnat på att sjunka så lågt :(

  • Kickit

    Hehe, ja, synd att det ska behöva gå så långt bara. Ibland sjunker jag så lågt, tänker att han är ju så trög, tråkig, torrboll(allt annat tänkbart på t) och jag vill ha en kille som är si och så... några dagar senare: åh, han är ju underbar, min kille. Hur kunde jag tänka så??

    Det är lite tröttsamt :) undrar varför? Jag har läst mig till att när man har ägglossning elle rmens så suger cellväggarna upp serotonin i kroppen, kroppens eget glädjeämne. I vilket fall för oss känsliga personer. Ibland kan det vara nödvändigt att söka hjälp för det. När man har låg serotoninhalt är man gråtmild, vilsen, känslorna stämmer inte. Man tror det är fel förhållande man befinner sig i etc.

    Ska snart gå till barnmorskan och se efter vad de kan ge mig för råd. Vill inte må så :O

Svar på tråden Vad är det för fel på mig?