Man måste inte ha ett dyrt bröllop!!!

Så här enkelt är det - eller borde vara så enkelt - Vi är alla unika individer med våra unika individuella drömmar, förutsättningar, prioriteringar o s v

Det finns ett talersätt som säger delad sorg är halverad sorg och delad lycka är dubbel lycka.

För oss var det jätteviktigt att dela vårdag med familj, de släktingar i träffar oftare än var 5:e år och vänner som vi känner oss nära och kära. Vi ville ha en stor fest med mycket god mat. Vi ville inte jobba liver ur oss med att göra saker och ting själva, vi ville inte dra in familj och vänner att jobba för att vi ville bli äkta makar.

Vi är så priveligierade att vi har pengarna till att köpa sådana tjänster som festvånng, chaufför, fototgraf e t c och därför valde vi att göra så.

Man måste ingenting. Men om det finns brudpar som drömmer om stora bröllop med många gäster och stor middag, då är det väl deras rätt att ha och i viss mån försöka förverkliga den drömmen.

Det är inte bara flockor som drömmer om sina kommande bröllop, pojkar och män kan också göra det. Själv var jag övertygad om att äktenskap och giftermål var onödigt trams när jag växte upp, kärlek til en man fick mig att ändra mig - två gånger. Maken i mitt andra gifte var den som hade drömmarna och visionerna om hur hans brud skulle se ut och hur hans bröllop skulle vara. Jag kände mig inte ett dugg tvingad utan ville ge min älskade så myket av hans dröm som jag kunde, för att jag älskar honom - vilket troligen är fallet med de brudgummar som låter sina kvinnor vara prinsessa för en dag.

Vissa vill vara prinsessa för en dag. Det är deras dröm och deras rätt att fullfölja den drömmen i mån av möjlighet.

Med andra ord - var och en salig på sitt sätt...

Jag fördömer absolut ingen för hur de väljer att genomföra sina bröllop. Vi vlade att lägga ned en stor summa för vi hade möjlighet och ville. Tillhör därmed inte automatiskt de som skriker "snåljåpar" till de som vill ha kuvertbröllop, jag har full förståelse för att livet inte ser likadant för alla.

"de män som måste öppna plånboken när kvinnan kräver..."?

Vilken värld lever du i hemmafru? De flesta kvinnor som ingår äktenskap i Sverige har eget arbet, egen lön och torde därför vara med och betala på sina bröllop.

Man bråkar väl inte för att man disktuterar?

Det är vanligt med ifrågasättanden av stora budgetar på det här forumet, man blir allt från dumförklarad till anklagad för att inte bry sig om äktenskapet utan bara bröllopet.

Det är möjligt att TS inte hade den avsikten men jag reagerade på det generaliserande påståendet att alla män tvingades öppna plånboken. Av egen erfarenhet vet jag att alla män inte är så.

Visst kan man få ett jättefint bröllop med lite pengar och det är ju positivt för de som vill gifta sig, ha ett äktenskap utan att det kostar. Tyvärr tycker jag man då och då stöter på den underförstådda åsikten att brudpar som klarar sig på liten budget är vettigare, duktigare och i allmänhet bättre än andra.

Det där med ringen har med tradition och inte religion att göra. Muslimer har varsin slät guldring vid gifte om jag förstått det rätt. I Sverige byter paret ringar vid förlovningen och det vanligaste är fortfarande att endast kvinnan får en ring vid vigseln. I många andra länder är det
s a s tvärtom, i vissa länder byter paret förlovningsringar och använder samma ring som vigselring men flyttar den då till andra handen. Tradition, inte religion.

Att utgå från att alla par med hög budget är amerikaniserade är smått fördomsfullt och lite "slött" tänkande enligt min personliga uppfattning. Saker och ting behöver inte vara så enkla, det kan vara så enkelt att man 1: har pengarna 2: inte vill jobba rumpan av sig inför sitt eget bröllop 3: inte vill ha det enkelt 4: har lyckats spara ihop summan för sitt drömbröllop. Behöver inte ha med amerikanskt inflytande att göra. Unga par idag har inte sällan större vänskapskretsar än vad min föräldrageneration, födda på 20-talet, hade. Det gör att gästlistan kan bli stor. Ala vill mu inte fira med endast familjen, idag ser inte familjerna ut som för 30-40 år sedan och vännerna kan ha tagit den roll vissa familjemedlemmar förr hade. Tiderna förändras.

Mina morföräldrar var f ö pingstvänner men det hindrade inte min moster att ha stort bröllop med klädsel smoking på 70-talet... I en tid då vi inte var speciellt amerikaniserade.

Till sist: En glad midsommar till alla, oavsett budgetar! Och ett speciellt Glad midsommar till alla midsommarbrudar. :)

... och jag är visst inte riktigt vaken än med alla konstiga stavfel...

Ha en jätteskön midsommar alla!