hjälp vad ska jag göra?

Okej, thanks girl. :) Jag har aldrig slutat älska honom men blivit osäker på hans känslor i och med en hel del bråk och den grejen att han känt några gånger att han vill bo själv och kanske vara singel. Inte så konstigt att jag sjäv börjat vela då. Hade han varit säker på att jag är the one så som jag kände för honom i början hade allt funkat jättebra.

I och med den här pussen då så har jag äntligen fått fram hur han egentligen känner vilket iallafall fört med sig något positivt. Jag fick ju dåligt samvete direkt efter och blev jätteledsen efter pussen eftersom jag tänkte på honom sen och då var det ju ett bra test för mig med. Han är väldigt envis och fattar ändå inte hur jag kunde göra så efter så kort tid. Jag tror jag bara ville att nåt drastiskt skulle hända så att vi inte lever i ett "mellanläge" då vi ena dagen är ett par och nästa inte så som vi gjort nu.

Jag är inte intresserad av någon annan och önskar åtminstonde att vi inte ska vara ovänner och att vi blir tillsammans nån gång igen sen.

Men själva grejen som sårade honom mest var att det hände så snabbt efter och att det hade känts som om vi var på väg att bli ihop igen innan jag åkte och det håller jag med om. Det kändes ganska bra innan men ca 2-3 dagar innan det så kändes det inte bra alls.

Han känner sig nog inte speciellt omtyckt men han skulle bara veta. Han har nog inte förstått hur dåligt jag har mått av detta också. Nu när jag vet hur han verkligen känner känns det ju alldeles för sent men hoppas kan man ju alltid...

Wanki

Hm det har jag inte tänkt på direkt men visst känns det som om skulden är min nu fastän det är han som varit mest velig och pratat om egen lägenhet osv.

Nu är det liksom jag som "förstört" bara för att han trodde att vi skulle bli ihop igen. Jag vet inte, jag kanske leker med hans känslor men jag tror det är för att jag själv är så förvirrad just nu.

Vi måste i vilket fall flytta isär snarast möjligt så att vi får distans till allt.

Malin 22

Jag håller också med att är det slut så är det. Saken är den att vi har umgåtts rätt mycket ändå och det har funkat jättebra och varit mysigt så jag vet ju att vi båda har tänkt tanken att vi kanske borde bli ihop igen men vi har inte kallat det en paus utan vi har sagt att vi har gjort slut och är singlar.

Känslorna för varandra finns kvar. Det är ju det värsta.

Nu var jag här igen och tjatar. Nu har mitt ex åkt iväg en vecka till en kompis och jag är ensam hemma så det känns skönt på sätt och vis. Jag kan i vilket fall inte sluta tänka på det här med pussen. Jag tänker inget på killen som gav mig pussen utan vilka stora konsekvenser det fick.

Det mitt ex sa var att han blev jättesårad av själva grejen fastän vi inte var ihop. Han tycker att det hade varit lika illa om jag hade hånglat eller gjort nåt mer men jag håller inte med. Dessutom så gjorde vi ju slut därför att mitt ex vid flertal tillfällen pratat om att han velat vara singel. Varje gång det kom upp så blev jag sårad så klart och sedan bestämde vi att jo men vi försöker igen för att vi tycker om varandra.

Det jag är mest arg och ledsen för nu är att hans kompisar sagt att jag var en slyna när de hört vad som hänt. De har ju ingen aning om allt som ligger bakom och att det faktiskt var mitt ex som ville vara singel! Hög mognadsnivå på dem eller?

*ledsen*

Ja visst gör han? För alla mina kompisar tycker så här: Herregud! Det var ju bara en puss och dessutom hade vi gjort slut och han var verkligen med på att göra slut.

Det han tycker är att det hände så snabbt, att jag flirtade med en annan kille och inte tänkte nåt på mitt ex men så var det inte heller. Jag hade bara kul på festen men efter pussen var det inte roligt längre pga jag tänkte på mitt ex...

MysEtt

Du har helt rätt. Jag tror det kommer bli likadant för oss när vi flyttat isär för det är ju som sagt något som gjort att vi inte vill/kan vara ihop och bo ihop längre.

Jag ska fokusera på vad jag vill göra och kanske utbilda mig mer eller åka utomlands. Om jag har tid och råd sen ska jag göra det jag alltid drömt om, att skaffa hund! Nu när vi knappt har vetat om vi ska försöka igen eller inte så har vi inte kollat så mycket på lägenheter men nu ska jag ta tag i det för jag måste ifrån allt.

Ok en grej till bara. Idag fick jag veta att mitt ex haft sex med en tjej förra helgen och att han mådde jättedåligt för det och kände sig som en idiot eftersom han ju gillar mig. Det var som nån typ av hämndgrej fast mycket värre än det jag gjorde. Jag orkar inte ens vara ledsen längre. Är bara det inombords för jämnan istället.

Nu känner han att jag är ju den bästa tjejen han träffat men det är ju sådags tycker jag. Jag vill bara flytta hem till föräldrarna igen (tillfälligt eftersom jag närmar mig 30) och hoppa på nån ny utbildning el åka utomlands eller nåt sånt.

Vi är nog lika förvirrade båda två men jag känner att på det här senaste året har jag blivit hur sårad som helst av allt möjligt pga honom och en fortsättning känns helt omöjlig. Orkar knappt reagera längre. Egentligen är jag en känslig person men nu kan jag skriva om det och prata med folk om det utan att röra en min. Jag känner mig kall och hård istället pga honom och det är inte heller bra.

Han vågar inte ens visa sig hemma idag uatn är hos sina föräldrar med sitt dåliga samvete men de får nog inte veta nåt utan tycker väl bara att jag var dum som gjorde slut och sen en dålig tjej som fick en puss av en kille efteråt.

Suck och åter suck.

Hehe, tack Sister of the Night, du har naturligtvis rätt och jag har själv insett det men sen har man ju alltid lite ömma känslor kvar. Som tur är vet jag mitt eget bästa och ska flytta så fort som möjligt, förhoppningsvis redan nästa vecka.

Självklart tar ju alla kompisar mitt parti men ni som inte känner mig säger ju bara vad ni tycker och alla tycker ju i princip samma sak.

Igår kväll pratade vi en hel del och jag var rättt upprörd och tyckte att han burit sig så himla dåligt åt om han nu blev så upprörd över pussen hur ska då inte jag reagera över vad han har gjort!?

Men han menade att det var ju jag som började...åh jag smäller av! Det var ju han som ville vara singel från början. Och vaddå började? Hade han verkligen älskat mig och velat vara med mig så hade han ju blivit jätterädd när en annan kille gett mig en puss och gjort allt för att försöka få mig tillbaka eller? Inte "hämnas" genom att göra så här.

Han tyckte att jag inte verkade tillräckligt ångerfull efter pussen men visst kändes det jobbigt men samtidigt var jag ju singel eftersom han ville det och det var ju bara en puss...

Nej det här känns riktigt omoget och egoistiskt och jag är så besviken. Fattar inte att han är sån! Jag har aldrig varit så kär i nån men nu är allt som bortblåst även om jag vet att det har varit bra ibland också.