• pickolina

    Ätstörningar...

    Hmmm, om man inte har allvarliga problem så är det enda jag vet att söka privat... Dvs till en terapeut som specialiserat sig på ätstörningar.

  • pickolina

    Ja, försöka ska man alltid men det är svårt att få hjälp... Inte ens alla som är riktigt sjuka får hjälp!..

  • pickolina

    Sporty

    Jag förstår orecis, jag sitter i samma sits själv... :(
    Du ska inte ge upp.. Kanske kan du få prata med vårdcentralens kurator, det kanske kan räcka, även om de inte är specialiserade... Det finns som sagt hjälp att få men oftast måste man söka privat om man inte är akut sjuk och det kan kosta en hel del...

    När jag var yngre så gick jag i samtal i södertälje, hos anorexia/bulimia-föreningen där. Hon var känd över hela landet, jätte duktig... Det kostade "bara" 100-200:- åer gång, vilket är snuskigt billigt i sammanhangen... Vet inte om de finns kvar eller om du bor så att du kan ta dig dit men....

  • pickolina

    Mitt lilla hjärtegull...

    In a perfect world!
    Så ser inte verkligheten ut. MÅNGA blir nekade hjälp med sina ätstörningar för att det inte är akut.

    Sporty spice

    Här kan du kika på föreningen som jag skrev om tidigare: www.anorexiabulimia.org/typo3/index.php

  • pickolina

    Mitt lilla hjärtegull...

    Oki, då hänger jag med... :)
    Ja söka ska man absolut alltid göra och jag tror knappast heller att någon skulle skratta... det är ju ett allvarligt och jobbigt problem även om man inte är akut fysiskt sjuk.. :(
    Det här med sommaruppehåll är ju ett fenomen... Jag är sjukskriven och går i terapi och har alltid "sommarlov"... Min psykolog sämtade o det och sa att det är lustigt, blir man sjuk i feb så får man en sjukskrivning på 2v men blir man sjukskriven i början av sommaren så så får man en sjukskrivning på 3mån... *s* Lite överdrivet då men... me det är klart, de måste ju lösa semstertiderna på något sätt de med. Akutvården hålls ju öppen även under sommaren.

  • pickolina

    Mmmm, vet vad du menar... Mina ätstörningar började i mellanstadiet och jag är nu snart 29... :( Så jag har levt med det i över 15år... Det är dock inte därför jag är sjukskriven eller går i terapi.. Jag försöker bearbeta de djupare grunderna. Ätstörningen är ju ett symptom.

    Bor i sthlm...

    Förstår vad du menar.. Akutvården är ju något helt annat än den vanliga vård man får, så det söker man ju inte direkt om det inte är akut. Sommaren kan ju vara riktigt tung när man går en så lång tid utan hjälp men samtidigt så ser jag det som något positivt. Man blir tvungen att försöka klara sig på egen hand och prova sina vingar så att säga + att man kan slappna av och vila från terapin och resten av alla krav som man lever med resten av året. Som vilken semster som helst... Blir det för jobbigt har man ju möjligheten att söka akut.

  • pickolina

    Vad härligt! BRA att du sökte. Det där med höga krav osv osv är ganska klassiskt för människor med ätstörningar.. Ätstörningar är väl nästan aldrig så simpla så att de handlar enbart om mat/äta eller ej osv... Hoppas du får ordning på allt nu! *kram*

Svar på tråden Ätstörningar...