för mig är kärlek (som jag skulle vilja att den var iaf) när du kan vara dig själv helt och hållet med någon, någon som förstår dig utan att du behöver förklara (mitt favorit kärleks citat är "see!? I understood what you meant in spite of the exact words you were saying" fr. serien scrubs). När det pirrar sådär gott i magen och du inte kan låta bli att le när du pratar om den personen (iaf för det mesta).
det är sååå ofta jag önksar att jag kunde välja tryggheten över passionen... men när man står där med antingen världens snällaste (men tråkigaste) kille eller en kille som garanterat kommer orsaka svid i hjärtat men får knäna att vika sig på en med bara en blick och kan reta en till vanvett med en enda kommentar, för att inte tala om att han får en att smälta som vax med bara några få ord.... ja.... tyvärr så väljer jag passion (och hjärtesorg) framför trygghet....
jag är likadan, och nu sitter jag här och är singel... *surar*
pickolina,
jo, jag gillar också att vara singel (egentligen) 
men skulle ju vara roligt att prova på ett långvarigt förhållande också... 
men det är väldigt ont om killar som duger tycker jag! jag är ju ett sånt kap menar jag 
skämt å sido, du har rätt, hellre lycklig själv än olycklig ihop!
