Jag vill borgerligt, han vill i kyrkan...
Jag kan ge ett inlägg från den motsatta sidan.
Jag har alltid trott att jag ville ha en kyrklig vigsel, har alltid drömt om det osv. Har dock inte betraktat mig som kristen, men jag tror på "något" och jag älskar kyrkan som lokal och har inte haft särskilt svårt för prat om Gud och Jesus.
Min kille har under de senaste åren blivit mer och mer ateist, har gått ur kyrkan och tror inte alls. Under det senaste året har jag hört att han aldrig skulle kunna gifta sig i kyrkan, men jag har tänkt att jag nog kan övertala honom när det blir dags för bröllop.
Förra året var vi på ett kyrkligt bröllop, och mannen i det paret var lite mer kristen än "vanliga" svenssons är, om ni förstår vad jag menar. Så prästen höll ju ett ceremoni där det var lite mer Gud och Jesus än vad vi hört förut. Och då insåg jag att jag ju faktiskt inte tror på det de säger och då är det fel att gifta sig i kyrkan. Sa detta till min kille, vilket jag tror var bidragande till att han ett halvår äntligen fick ändan ur vagnen och friade! Nu ska vi gifta oss nästa sommar, borglig, men med en halvlång ceremoni, stor fest och ja, jag kommer ha brudklänning!
Det jag vill ha sagt, är att det kan vara en process som man själv måste gå igenom. Berätta era skäl för varför ni inte kan tänka er att gifta er i kyrkan och be honom tänka igenom noga, utan att blanda in familj (om de kan påverka honom) varför det är viktigt för honom. Om det är så att han är väldigt troende, så kan jag förstå att man inte vill ha en borglig vigsel. Då får ni försöka komma fram till en kompromiss eller leva som sambor resten av livet. En kompromiss kan ju vara att ha en kyrklig vigsel, men utomhus och inte i kyrkan. Bara ett förslag.
OBS! en sak till: Om ni skulle välja att fortsätta leva som sambor, tänk på att skydda er genom testamente och samboavtal. Ni kanske är medvetna om detta, men det är rätt många juridiska fördelar med att vara gift, och man kan få dessa till viss del genom testamente och samboavtal.