Jag vill borgerligt, han vill i kyrkan...

Giftermål - kan han tänka sig att köra borgerligt om ni gör en fest av det? Många tror ju att det nödvändigtvis är "2 min i rådhuset" men så är det ju inte. Om det är viktigt kan man ju be förrättaren dra nån bibelvers, kan ju välja en neutral en som lämnar fritt för tolkningar.

Inte säkert att det är ok men vad gäller dop av eventuella barn så säg att du hellre vill att barnen ska kunna vara ärliga och välja sitt eget dop om de vill när de blir tillräckligt gamla att göra valet. Det finns också möjlighet att köra nån "välsignelse" som inte är ett regelrätt dop om det kyrkliga är extremt viktigt.

Vi har lite samma situation. Han kanske är något mindre bestämd än din blivande (?), men det känns ändå som ett problem. Om han bara kunde motivera varför kyrkan är viktig så skulle diskussionen bli lite vettigare. "ska vara så" håller inte riktigt.

Dessutom är vi båda rätt envisa.. Som du förstår så har jag inga råd att komma med. Jag bara hoppas att vaknar en morgon och har ändrat inställning;) Jag tycker liksom inte att den här sporadiska kyrkligheten stämmer överens med hans person och värderingar i övrigt.

Vad gäller barn hoppas jag istället att det blir jag som vaknar en morgon och har ändrat mig;) Jag vill liksom vilja.

Jag kan ge ett inlägg från den motsatta sidan.

Jag har alltid trott att jag ville ha en kyrklig vigsel, har alltid drömt om det osv. Har dock inte betraktat mig som kristen, men jag tror på "något" och jag älskar kyrkan som lokal och har inte haft särskilt svårt för prat om Gud och Jesus.

Min kille har under de senaste åren blivit mer och mer ateist, har gått ur kyrkan och tror inte alls. Under det senaste året har jag hört att han aldrig skulle kunna gifta sig i kyrkan, men jag har tänkt att jag nog kan övertala honom när det blir dags för bröllop.

Förra året var vi på ett kyrkligt bröllop, och mannen i det paret var lite mer kristen än "vanliga" svenssons är, om ni förstår vad jag menar. Så prästen höll ju ett ceremoni där det var lite mer Gud och Jesus än vad vi hört förut. Och då insåg jag att jag ju faktiskt inte tror på det de säger och då är det fel att gifta sig i kyrkan. Sa detta till min kille, vilket jag tror var bidragande till att han ett halvår äntligen fick ändan ur vagnen och friade! Nu ska vi gifta oss nästa sommar, borglig, men med en halvlång ceremoni, stor fest och ja, jag kommer ha brudklänning!

Det jag vill ha sagt, är att det kan vara en process som man själv måste gå igenom. Berätta era skäl för varför ni inte kan tänka er att gifta er i kyrkan och be honom tänka igenom noga, utan att blanda in familj (om de kan påverka honom) varför det är viktigt för honom. Om det är så att han är väldigt troende, så kan jag förstå att man inte vill ha en borglig vigsel. Då får ni försöka komma fram till en kompromiss eller leva som sambor resten av livet. En kompromiss kan ju vara att ha en kyrklig vigsel, men utomhus och inte i kyrkan. Bara ett förslag.

OBS! en sak till: Om ni skulle välja att fortsätta leva som sambor, tänk på att skydda er genom testamente och samboavtal. Ni kanske är medvetna om detta, men det är rätt många juridiska fördelar med att vara gift, och man kan få dessa till viss del genom testamente och samboavtal.

Förlåt för att det blev så långt och för en hel del stavfel.

Ni måste båda två kunna motivera och försöka förstå den andras ståndpunkter annars fungerar det inte. Min M2B är även han uppvuxen i religös famlilj, dock är den frireligös. Han har kunnat motivera varför han anser att en kyrlig vigsel är viktigt, vi har även insett att vi har en gemensam värdegrund även om jag inte är bekännande kristen. Dop kommer vi inte ha något problem med eftersom dem inom "sin" kyrka inte döpa förrän vid konfiramtion. Tänk på att en kyrlig vigsel kan se olika ut beroende på vem som förättar vigseln.

Nu är detta något som vi har pratat om sedan dag 1 eftersom vi insåg att det kunde vara som så att vi har olika bakrgunder och därmed olika åsikter i frågan.

Att om du inte får gifta dig borgligt säga att du istället vill vara sambo resten av livet är nog inte helt bra. Tänk igenom om vad som är viktigast för dig och vilka avsteg du kan göra utan att det blir "fel" - be honom sedan göra samma sak sedan kanske ni hittar er väg att gå

Mycket klokt har sagt och jag kan bara bidra med vår liknande historia. Min man är uppväxt med traditionella kristna ritualer och ville nog från början fortsätta hålla sig till dem, med vigsel i kyrka etc. Jag är uppvuxen helt utan egen tro eller religiösa traditioner (jul är en familjehögtid utan religiöst innehåll) och har aldrig varit medlem i något religiöst samfund (inte ens Svenska Kyrkan). Däremot har jag alltid haft många personer av skiftande tro i min närhet och lärt mig att visa dem respekt. För mig var en borgerlig vigsel viktig då jag hade känt mig som att jag missbrukade andras tro på innehållet i den - alternativet att "stänga öronen" under en vigselgudstjänst fanns inte för mig. Samtidigt förstod jag inte varför kyrkan var så viktig för honom, när jag uppfattade det som tradition och inte personlig tro.

Vi hade ganska långa diskussioner om detta och jag trodde att hur skulle bli det största hindret för det bröllop vi annars ville ha. Lösningen blev att var och en av oss fick förklara varför olika inslag var viktiga, vilka känslor vi ville förmedla och värden vi ville skulle prägla vår vigsel. Sen kunde vi till slut enas om en borgerlig vigsel faktiskt.

Nu verkar det ju kanske som att ert problem är lite "värre" såtillvida att din kille verkar ha låst sig vid att inte vilja kompromissa med det. Jag kan ändå bara råda dig/er till att diskutera igenom de olika inslagen, vad det betyder för er, varför de är viktiga/symbolladdade, etc.

Hur vi ska göra med ev barn får vi se. I min familj var det flera generationer sen vi hade dop och jag kan inte stå för innehållet i den ceremonien heller. Han och inte minst hans föräldrar tycker att det är självklart. Men det är en senare fråga - man måste inte ta ut allt i förskott heller.

Jag har aldrig trott på kristendomen som sådan - Jesus har säkerligen funnits men jag har sett honom som en människa med kanske lite mer mediala förmågor? Sådana människor existerar fortfarande. Kanske var han en manlig "häxa" när allt kommer omkring?

Mycket intressant, det här med ying och yang. Kvinnligt och manligt. I kvinnan skapas liv - ett mirakel. Men ser man minsta spår av detta otvivelaktiga mirakel i Bibeln? Fadern, Sonen, Den Helige Anden?

Först nu kan jag sätta ord på vad jag ända sedan jag var liten alltid förkastat - kristendomen saknar en gudinnebit. Kvinnan, var är hon?

Vatten på min kvarn genom iakttagelser av Dan Brown. Nu VET jag att jag aldrig vill sätta min fot i en kyrka annat än av ren välvillighet gentemot andra som önskar mig där. Men för mig har det blivit ett hyckleri. Jag kan slå vad om att Jesus, var han än är nu, sitter och skrattar åt hur historien blev efter så många återberättningar av verkligheten. Se bara på ett klassrum med elever som ska viska en sak sinsemellan fram till den som först startade. Denna enkla lek kan ju lätt tyda på att en berättelse som berättats många gånger sällan talar sanning.

Nu blev jag djup. Förlåt mig. Men jag håller stenhårt på borgeligt - det är för er skull som ni gör en ceremoni, inte för den mytomspunne Gud. Kan han ens motivera sin vilja att gifta sig i kyrkan??

Och för det andra, klart du ska bära brudklänning. Du anar inte hur mycket hedniska symboler som finns gömda i kristendomen. Svart och vitt, man och kvinna. Bär du vitt, var balens drottning, hejja hejja :D

Dan Borwns bok är inte på något sätt historiska fakta, det är en underhållande kriminalromn. Jag kan hålla med i sak, att kvinnans plats i den vedertagna kristna traditionen inte är någon vidare.

Men man ska hålla isär fictiob och historiska fakta...

F ö var kvinnans roll i många s k hedniska religioner inte heller alltid något vidare...

...och jag borde lära mig att stava...

Vi har totalt olika åsikt i fråga om både religion och politik men det funkar ändå; vi har samma grundvärderingar kring människors lika värde, respekt, kärlek osv. DET är det viktiga.

Jag tror inte på Gud som skapare av världen men jag tror på KÄRLEK som skapare av liv...och det står ju ofta att Gud är kärlek... Så på något sätt tycker jag ändå att vi kan ha en kristen ceremoni utan att det känns som en "lögn" eller hyckleri från min sida. Jag är medlem i svenska kyrkan.

Vad gäller eventuella barn så tycker jag ni inte ska vänta med att diskutera det ingående. Jag vill inte ha några biologiska barn. Har alltid drömt om att få adoptera. Jag var lite skraj ett tag för att han skulle tycka att det inte dög osv men det visar sig att han han samma önskan som jag.

Det här med dopet känns ganska jobbigt för mig med, jag är inte döpt och anser att alla borde få välja själva i vuxen ålder vilken tro de vill tillhöra och DÅ genomgå den typen av ceremoni. Där vet jag att han tycker annorlunda. Vi får diskutera det igen för jag tror inte jag klarar av att stå i en kyrka och säga att jag tänker uppfostra mitt barn på ett "kristet sätt" när jag menar "med goda värderingar och kärlek". Undrar hur man ska få ihop detta?

Ursäkta att inlägget blev så långt...