Jag vill borgerligt, han vill i kyrkan...

Vet väl om att Dan Browns bok inte är en faktabok - men mycket av det han nämner stämmer överens med vad andra riktiga forskare som spänner över generationer kommit fram till.

För övrigt bekräftar mycket av det vad jag alltid känt i mitt hjärta. Kvinnan bör ha samma betydelse om inte mer inom religionen - sex bör inte ses som något fult utan för vad det där, något fantastiskt, inte fult etc etc. Tror att de flesta religioner är utav ondo mer än gör nytta.

nej religoner är inte av ondo utan det är människors oförståelse för det som är okänt för oss själva som skrämmer oss Och att även folk gjort saker i guds namn men detta är inget som man kan lasta religoner för. Inte heller kan man dra alla över en kam Hos oss ligger vi lite på samma nicå som hos jocelyn, dvs vi tror på kärleken och människan sedan gör vi detta på olika sett. Man får inte glömma att många finner en tröst, trygghet och gemenskap i religoner - något som dem kanske inte finner någon annanstanns.

Att inneha övertygelsen om att någon vakar över en och vill en gott - det är fin tanke i vårt samhäller

Detta blev nog lite OT men men det är viktigt att vi inte ser ner på dem som väljer annorlunda än vad vi själva gör eller som har en annan överygelse Jag tror fortfarade att ni måste prata och kommer fram till vad ni kan komprimissa om och vad som är så viktigt att ni inte kan tänka er att komprimissa om det

För egen del skiljer på kyrkan och Gud. Min övertygelse är att jag inte behöver någon mellanhand mellan mig och Gud, jag kan prata direkt med Gud i bön. Inte heller behöver jag en svartrockad herre eller dam som talar om för mig hur jag ska förehålla mig till Gud.

Olika religioner är egentligen bara olika maktstrukturer - Gud har inget med det att göra egentligen.

Nej sex är givetvis inget fult och kvinnans plats borde vara jämbördig med mannens. Vet inte om jag gillar synen på kvinnan som någon sorts "heligt kärl" bättre än en underordnad ställning. Både män och kvinnor behövs, kvinnan bär på fostret men utan mannen blir det inget foster... D v s vi är lika viktiga, både man och kvinna.

Det där med tro - icke tro är givetvis en svårbalans. Jag har själv varit gift med en man som inte tror på Gud eller andlighet överhuvudtaget. Jag ångrar lite i dag att jag drev igenom kyrklig och tvingade honom att gå emot sina övertygelser. Gud finns i oss och överallt omkring oss så även vid en borgerlig vigsel kan den personen som har en tro få Guds närvaro och kärlek, det behöver man inte gå in i ett speciellt hus för.

Jag tycker fortfarande att de flesta religioner är fel. Jag har alltid trott på en balans mellan manligt och kvinnligt, alla lika värda, ingen ska bära slöja och täcka sitt verkliga jag, ingen ska behöva underkasta sig Gud. Gud är man, Gud är kvinna, svart och vitt, natt och dag. Det kyrkan lär ut är trams. Sex är kärlek, kärlek är Gud, genom kärlek kommer barn. Jag menar. Kvinnan och sex var något som står i pakt med djävulen uppenbarligen, varför smutskasta något så naturligt som älskog och barnabärare? Det finns för mycket hyckleri i kyrkan, jag tål det inte.

Framförallt inte när sanningen börjar komma till mig och ser helt annorlunda ut.

Min bror hade ett helt underbart bröllop på Röttle brygga (Gränna) vid vättern. Ett borgerligt sådant och de fick precis som de ville ha det, nyckelharpor som spelade, vigselförättaren läste deras utvalda dikter, inget Gudprat alls och gifta blev dem ändå med pompa och ståt! Bara en parentes idetta Gudsprat.

Förresten måste man väl inte tro på Gud för att gifta sig i en kyrka?? Jag ska gifta mig i en kyrka dels för att det är en helt underbar byggnad, och dels för att min sambo vill det. Jag tycker också att det kommer kännas fel att be och höra prästen säga massa saker jag inte tror på, men jag gördet för min sambos skull och jag kommer att göra om meningen av vad prästen säger till vad jag tror på... på nåt sätt hade jag tänkt

tjo

Så här en månad efteråt vill jag bara säga: Stort TACK för alla åsikter och funderingar. Jag och min sambo har nu haft en djupare diskussion och anledningen till att det blev sådan osämja mellan oss när vi diskuterade detta är att han just nu är inne i en fas då han själv inte vet vad han ska tro. Jag tror att han slits mellan sin familjs tro och sitt förnuft. Förhoppningsvis kan han så småningom inse att en borgerlig vigsel inte innebär att man gör avkall på kristendomen och att en sådan vigsel kan vara precis lika fin som en vigsel i kyrkan.

Precis som Kickit så är min åsikt att kyrkan inte står för jämställdhet, ett ämne som jag brinner för och vill jobba för. Detta är en stor anledning till att jag inte vill gifta mig i kyrkan och inte vill att mina barn ska döpas om de inte väljer det själva vid ett senare tillfälle.

Det verkar som om detta inte är ett helt ovanligt problem och jag önskar att fler fick upp ögonen för de alternativa vägarna som finns. Man ska inte göra något bara för att "det ska vara så". Mer motivering än så krävs iaf för mig!

Tänker inte försvara kyrkan, bara önska en nyansering av bilden av kyrkan.... För mig finns det ingen motsägelse i kyrklig vigsel och jämställdhet, själv är jag en engagerad feminist som även arbetar med jämställdhetsfrågor yrkesmässigt. Jag skulle inte tolerera något som inte kändes "rätt" ur ett jämställdhetsperpektiv när det gäller vår kyrkliga vigsel. Hade vigselsamtal med vår präst nyss och jag känner mig lugn. Är aktiv i kyrkan (frikyrkan) och följer intresserat diskussionen kring feminism och teologi.

Så i vanlig ordning: Dra inte alla över en kam och tro inte att Bibeln är enkel att tolka och att den enkla tolkningen är att kristendomen är kvinnofientlig!

Till dig med en blivande man som grubblar över familjens tro kontra sitt förnuft: Tipsa honom om att läsa "Som en tjuv om natten" av Lena Ringqvist som handlar om just en sådan kamp! Mycket intressant läsning även för mig som valt att tro på samma sätt som min familj.

Jag förstår din sambo faktiskt.. Jag skulle aldrig för mitt liv kunna gifta mig borgerligt eller låta bli att döpa mina barn! Min sambo är av samma åsikt som jag, men hade han inte varit troende och inte velat som jag så hade jag valt bort honom...

Jag och min sambo har en intressant uppgift framför oss. Jag är praktiserande wiccan (nyhednisk religion), han är inte direkt kristen men har en väldigt stark uppfattning om att han ska gifta sig i kyrkan. Det är inte bara "för att det är högtidligt" utan det finns en andlig orsak till att detär viktigt för honom.

Jag kan å andra sidan inte tänka mig ett bröllop utan en wiccansk handfästning.

Lösningen? Vi gör båda delarna. Jag är inte kristen, men jag kan tänka mig att stå i en kyrka för hans skull, respektera religionen och be om Faderns, Sonens och den Heliga Andes välsignelse för vårt äktenskap. En vigselgudstjänst behöver inte innehålla trosbekännelsen t.ex. vilket är den mest kritiska delen (i alla fall för mig som inte är troende).

Han kan å sin sida tänka sig att delta i en wiccansk handfästning - för min skull. Och på samma sätt visa respekt för religionen och be gudinnan och guden välsigna vårt äktenskap.

Mitt villkor är att vi måste finna en (kristen) präst som kan acceptera att jag är wiccan.

Det är svårt att komma överrens när man har olika trosuppfattningar, men finns kärleken och respekten så hittar man en lösning, det är min fasta övertygelse.

/Jegra - som med detta gör sitt premiärinlägg här på forumet...

Jegra, jag tror jag vet en här i Göteborg...

Lena+Mattias=sant - Det är bra att veta, vi vill dock gärna hålla oss i hemtrakterna, vilket innebär någonstans längs med kusten i Östergötland/Sörmland/Stockholm.

Tänkte faktiskt inte på att det går att få tips om sådant via forumet. Så har någon annan tips så tar jag gärna emot dem. :)

/Jegra

Jegra,

I Sörmland, Björnlunda kyrka. Där finns en präst som heter Petter Wingren. Kom direkt att tänka på honom när jag läste ditt inlägg.

Jag vet inte vad en Wiccan är eller vad det innebär men det jag vet är att Petter är en mycket spännande människa och präst som ständigt utmanar sig själv och sina medmänniskor - och sin tro.

thevovvegang,

*funderar en stund över nicket*

Min man är kristen. Han såg det som självklart att vi skulle ha en borglig vigsel. Hans tro är inte förknippad varken till någon kyrka eller präst - det är mellan honom och Gud.

Vi hade en underbart andlig och vacker borglig vigselceremoni. Platsen var en vacker sal med höga fönster och solen som sken in, våra vänner och familj, vigselförrättare och musiker. Ceremonin varade ungefär 45 minuter inklusive musiken och hunden som ringbärare.

Har inte läst hela tråden. Varför inte gifta sig borgligt i kyrkan. Han får lokalen och du får sermonin. Pratade med en präst om detta och det är upp till varje kyrka om det är okej. Det är inget som kyrkan har något emot rent principielt.

Just den varianten har diskuterats här förr och jag tror inte det är så enkelt som du säger. Tvärtom är kyrkan inte en lokal det går att hyra för verksamheter utanför deras eget syfte, och bör inte så vara heller. Kan man hitta en avkristnad kyrka, ett privat kapell eller en kyrkoruin kan det gå - men inte annars.

Är väl olika med olika kyrkor. Enligt den prästen jag hade kontakt med skulle det inte vara några problem (har dock inte valt det alternativet själv).