Jag vill borgerligt, han vill i kyrkan...

Vi har totalt olika åsikt i fråga om både religion och politik men det funkar ändå; vi har samma grundvärderingar kring människors lika värde, respekt, kärlek osv. DET är det viktiga.

Jag tror inte på Gud som skapare av världen men jag tror på KÄRLEK som skapare av liv...och det står ju ofta att Gud är kärlek... Så på något sätt tycker jag ändå att vi kan ha en kristen ceremoni utan att det känns som en "lögn" eller hyckleri från min sida. Jag är medlem i svenska kyrkan.

Vad gäller eventuella barn så tycker jag ni inte ska vänta med att diskutera det ingående. Jag vill inte ha några biologiska barn. Har alltid drömt om att få adoptera. Jag var lite skraj ett tag för att han skulle tycka att det inte dög osv men det visar sig att han han samma önskan som jag.

Det här med dopet känns ganska jobbigt för mig med, jag är inte döpt och anser att alla borde få välja själva i vuxen ålder vilken tro de vill tillhöra och DÅ genomgå den typen av ceremoni. Där vet jag att han tycker annorlunda. Vi får diskutera det igen för jag tror inte jag klarar av att stå i en kyrka och säga att jag tänker uppfostra mitt barn på ett "kristet sätt" när jag menar "med goda värderingar och kärlek". Undrar hur man ska få ihop detta?

Ursäkta att inlägget blev så långt...