Jag vill borgerligt, han vill i kyrkan...
Mycket klokt har sagt och jag kan bara bidra med vår liknande historia. Min man är uppväxt med traditionella kristna ritualer och ville nog från början fortsätta hålla sig till dem, med vigsel i kyrka etc. Jag är uppvuxen helt utan egen tro eller religiösa traditioner (jul är en familjehögtid utan religiöst innehåll) och har aldrig varit medlem i något religiöst samfund (inte ens Svenska Kyrkan). Däremot har jag alltid haft många personer av skiftande tro i min närhet och lärt mig att visa dem respekt. För mig var en borgerlig vigsel viktig då jag hade känt mig som att jag missbrukade andras tro på innehållet i den - alternativet att "stänga öronen" under en vigselgudstjänst fanns inte för mig. Samtidigt förstod jag inte varför kyrkan var så viktig för honom, när jag uppfattade det som tradition och inte personlig tro.
Vi hade ganska långa diskussioner om detta och jag trodde att hur skulle bli det största hindret för det bröllop vi annars ville ha. Lösningen blev att var och en av oss fick förklara varför olika inslag var viktiga, vilka känslor vi ville förmedla och värden vi ville skulle prägla vår vigsel. Sen kunde vi till slut enas om en borgerlig vigsel faktiskt.
Nu verkar det ju kanske som att ert problem är lite "värre" såtillvida att din kille verkar ha låst sig vid att inte vilja kompromissa med det. Jag kan ändå bara råda dig/er till att diskutera igenom de olika inslagen, vad det betyder för er, varför de är viktiga/symbolladdade, etc.
Hur vi ska göra med ev barn får vi se. I min familj var det flera generationer sen vi hade dop och jag kan inte stå för innehållet i den ceremonien heller. Han och inte minst hans föräldrar tycker att det är självklart. Men det är en senare fråga - man måste inte ta ut allt i förskott heller.