Jag vill borgerligt, han vill i kyrkan...

Ni måste båda två kunna motivera och försöka förstå den andras ståndpunkter annars fungerar det inte. Min M2B är även han uppvuxen i religös famlilj, dock är den frireligös. Han har kunnat motivera varför han anser att en kyrlig vigsel är viktigt, vi har även insett att vi har en gemensam värdegrund även om jag inte är bekännande kristen. Dop kommer vi inte ha något problem med eftersom dem inom "sin" kyrka inte döpa förrän vid konfiramtion. Tänk på att en kyrlig vigsel kan se olika ut beroende på vem som förättar vigseln.

Nu är detta något som vi har pratat om sedan dag 1 eftersom vi insåg att det kunde vara som så att vi har olika bakrgunder och därmed olika åsikter i frågan.

Att om du inte får gifta dig borgligt säga att du istället vill vara sambo resten av livet är nog inte helt bra. Tänk igenom om vad som är viktigast för dig och vilka avsteg du kan göra utan att det blir "fel" - be honom sedan göra samma sak sedan kanske ni hittar er väg att gå

nej religoner är inte av ondo utan det är människors oförståelse för det som är okänt för oss själva som skrämmer oss Och att även folk gjort saker i guds namn men detta är inget som man kan lasta religoner för. Inte heller kan man dra alla över en kam Hos oss ligger vi lite på samma nicå som hos jocelyn, dvs vi tror på kärleken och människan sedan gör vi detta på olika sett. Man får inte glömma att många finner en tröst, trygghet och gemenskap i religoner - något som dem kanske inte finner någon annanstanns.

Att inneha övertygelsen om att någon vakar över en och vill en gott - det är fin tanke i vårt samhäller

Detta blev nog lite OT men men det är viktigt att vi inte ser ner på dem som väljer annorlunda än vad vi själva gör eller som har en annan överygelse Jag tror fortfarade att ni måste prata och kommer fram till vad ni kan komprimissa om och vad som är så viktigt att ni inte kan tänka er att komprimissa om det