tror jag vill flytta hem efter tio år utomlands..

Jag har bott utomlands i över 8 ar nu och det är inte alltid lätt. Det blir dessutom stor skillnad när man kommer pa att man gjort det valet "för all framtid" och inte bara tills vidare.
I början gick det jättelätt för mig.. lite som att vara pa en längre resa. När vi köpte lägenhet gick det upp en talgdank och DET var en jobbig period... som om att jag förstod att jag gjort valet att leva här i resten av livet och aldrig mera ha vardagsköret i Sverige..
Det JAG saknar mest är närheten till familj och vänner - att bara kunna komma inom och ta en kopp kaffe och inte behöva organisera en hel resa.. Naturen ocksa och havet..
men jag tror att sa fort vi flyttat ut fran storstaden kommer jag att ma bättre pa "naturplanet".. Det där med att vara langt ifran familjen är en annan sak och det blir inte lättare med tiden.. de jular jag inte firar i Sverige är en ren pina!
Samtidigt trivs jag bra här, har vänner och bekanta... Det är inte samma sak men inte dumt här heller.
Vi kommunicerar mycket via Internet, telefon och sa försöker jag komma hem tva ganger om aret och föräldrarna kommer ibland hit...

Tja, och sedan är fragan om man verkligen skulle trivas i Sverige (Jo, att ha nära till familjen vore underbart..) Det var mycket som retade gallfeber pa mig när jag bodde i Sverige. Nu bor jag i Frankrike och jag ser för- och nackdelar med bada länderna...
TS.. Har du funderat pa att flytta inom landet där du bor, eller är det en liten ö där det inte gör nagon skillnad?
Jag VILL ha arstider (och det har vi ju här) men jag behöver mer natur än i Parisregionen.. sa nu ska vi äntligen flytta inom ett ar...!! Jag tror att bara det - att hitta en plats där man kan ga ut och lägga sig i gräset, gör det hela bättre.
Jag vill ju leva med min m2b och han skulle endast med stor svarighet kunna bo i Sverige, medans jag relativt enkelt kan bo i Frankrike..
Skulle jag nu flytta hem till Sverige skulle jag sakna alla mina vänner här! Det blir liksom aldrig 100% rätt..

Gemma.. tja, helt enkelt för att min käre m2b till fransman endast pratar franska (na, numera börjar hans engelska bli bättre) - sprak är hans svaga sida. Jag pratar atminstone 4 sprak flytande - sprak är min starka sida... Dessutom VILL han inte bo i Sverige, mest beroende av klimatet. Jag menar inte att det är omöjligt, bara att det hade varit svarare för honom att flytta pa sig än för mig.

Gemma.. Jo, jag har varit här länge nu och jag har egna vänner här ocksa. Skulle jag flytta "hem" till Sverige skulle jag bergsäkert sakna folk här och även landet. Det jag sämst lyckats acceptera här är väl storstaden Paris - som är underbar att besöka men inte lika underbar att bo i, med allt vad avgaser, folkmassor, ständiga transportstrejker etc heter.
Kulturerna ÄR olika, mycket olika till och med. Grejen är dessutom att sa länge man förflyttar sig inom Europa sa har man ofta en tendens att tänka att kulturerna är likadana och tacklar dem därför inte pa samma sätt som om man skulle ha med tex Kina att göra. Jag hade en bekant i Skane som började arbeta i Danmark och där körde det ihop sig totalt iom att företagskulturen var väldigt anorlunda och att hon väntade sig att det skulle vara samma för att det var sa nära. Hänger du med eller svammlar jag helt idag?
Jag tyckte det var svart att skaffa sig egna tjejkompisar här i början ocksa; alla tjejer i min alder tycktes aldrig vara ute annat än i sällskap med pojkvännen. Sedan löste det sig av sig själv genom jobb och bekantas bekanta..
Sant jag irriterar mig pa är att man inte far ga i stan utan att bli "antastad" av killar som ska "ragga" eller vad man ska säga. (Det är inte som i Italien men jobbigt ända..), den enorma utseendefixeringen och tendensen att döma folk efter utseende, en viss underliggande racism och ett fortfarande väl patriarkaliskt samhälle.. (för att inte tala om att det är nästintill omöjligt att hitta skor och kläder i storl 41 resp för 1.78 längd!)

Tedda.. Jo, men tänk ocksa pa att det inte ALLS är samma sak att resa ut och bo utomlands ett tag som att flytta till ett land där du (à priori) ska bo resten av ditt liv. Atminstone för mig var det en jäkla skillnad om ni ursäktar uttrycket.
Flyttar du tex till London och vet att du ska vara där i fyra ar kan du pa ett annat sätt njuta av stadens goda sidor.. du vet ju att du ska flytta tillbaka sedan..

Visst är det! Men när man bestämmer för att gifta sig med en utländsk man (som inte vill flytta till Sverige), skaffar hus och ev barn.. ja da är det ju inte sa lätt att säga "nej hoppsan, det här var inte kul längre - nu flyttar jag tillbaka till Sverige".. Det var därför jag sa "resten av livet"..
Vill man bara testa kan man klart ge sig en prövotid!

Tedda; nej men alltsa.. jag trivs faktiskt ganska bra här Fick mig liksom bara en slags chock i efterhand när jag kom pa att jag skulle bo kvar här!

Haller helt med er! Och i regel har jag i princip INGET gemensamt med dem som haller till pa Svenska Klubben eller Cercle suédois och allt vad det kan heta!

Gemma.. da har du hittat trevligare och öppnare personligheter än vad jag gjort här! Här är det BARA en massa tjat om hur mycket bättre allt är i Sverige och annat. Jag menar visst, jag tycker ocksa att vissa saker är bättre i Sverige men om nu ALLT är bättre där varför bor de da här?? Äh, jag kan inte riktigt förklara men det är oftast, i motsvarighet till din erfarenhet, folk som BARA rör sig i svenska cirklar och knappt känner en fransman.

Naturligtvis ska man umgas med de trevliga oberoende av nationalitet!!
Men jag maste säga att jag (efter langt om länge) nu träffat betydligt trevligare och öppnare fransyskor än de rent ut sagt korkade svenskor jag träffat här. Jag maste befinna mig pa en plats dit man skickar alla inskränkta och dumma svenskor.. för bade, smarta, roliga och öppna svenskor finns det ju massor av hemma i Sverige!!

Gemma; jag arbetar i turismbranchen och har en del med skandinaver att göra. det ÄR en svar arbetsmarknad - mitt jobb närmar sig det jag är utbildad till men är inte exakt samma. Min franska är bra, men det är ju sa at det skriftliga spraket är helt annorlunda än talspraket och där har jag väl lite att arbeta pa ännu.

Hu! Jag skulle ALDRIg fa för mig att säga till en kompis "nä, jag har inte tid med dig för jag ska tvätta/träna".. Känner jag för det (och kan) sa flyttar jag bara pa träningstiden, men säger inget om det, känner jag inte för det säger man bara att det inte funkar och föreslar dagen efter.
Jag tror inte att svenska är mer upptagna eller gör mer saker än Parisare tex men man ska VERKA mycket mer upptagen. Jag menar, hur intressant är det att veta att den andre ska tvätta eller träna? Det säger man bara inget om här, ungefär som man inte talar om självklarheter som att man ska äta middag eller duscha..

kattkatt.. Skulle ju kännas himla kul om en kompis struntade i fikat man dukat fram för att aka till ICA...

lapinette.. Jag känner igen din situation en hel del för vi levde lite liknande under 4 ar; han i Frankrike och jag i Sverige (och jag hann väl flytta typ 4 ggr inom landet da). Vi hade inte sa bra ekonomi eftersom vi bada studerade men jag lyckades resa till Frankrike atminstone varannan eller var tredje manad i en veckka eller mer. Tiden när vi var tillsammans var härlig, lite som semester, tiden vi var ifran varandra var hemsk pa det sättet att man saknade varandra ngt enormt, men samtidigt kunde man ägna sig fullhjärtat at studierna och "singelliv" med massor av utekvällar, träning etc
När studietiden var slut fick min m2b jobb i Paris och jag akte över direkt. Det var verkligen härligt att fa riktigt vardagsliv tillsammans... även om man fick lägga om livet en liten aning.
Det JAG har märkt är att vi än idag har svart att vara ifran varandra om än bara en helg eller en vecka.. Det var sa väldigt manga slitande avsked under den tiden att det är lite jobbigt att säga hejda idag.. Later kanske fjantigt, men sa är det, även om det blivit bättre med tiden.

Hejsan viktualia
Jo, men grejen är att :
1) det handlade om 4ar
2) det var inte var tredje vecka utan ofta var tredje manad...
3) det allra värsta var att oftast visste vi inte NÄR det skulle bli nästa gang..
En gang gick det tom 6 manader - arrrggghh!
Men visst, med tiden blir det bättre och jag tycker att det är skönt att aka hem själv till Sverige ngn vecka eller sa. För det första har jag inte samma "dötid" med familjen när vi bada är där och sedan är det sprakproblemet som spelar in..

viktualia - hahaha! Nej, jag brukar säga att jag inte ens önskar min värsta ovän det! Men jag är glad att ha haft den perioden i BÖRJAN av förhallandet och inte lite senare som min bästa vän här. Hennes man är militär och skickas typ till Afrika tva manader i taget.. Puh! De har precis fatt en liten flicka dessutom.. Han hann se henne tva veckor.