tror jag vill flytta hem efter tio år utomlands..
Hej Alla!
Vilken intressant tråd! 
Här vill jag också säga ett par ord...
TS förlåt om jag (med flera?) inte diskuterar din fråga specifikt, utan diskuterar mer allmänt för att det är roligt att jämföra erfarenheter med andra i liknande livssituationer.
Jag delar just nu min tid mellan Tokyo och Stockholm, pga att min pojkvän (som är från Kanada) jobbar i Tokyo. Så fort jag är klar med min utbildning är planen att jag också ska söka jobb här...
Som ni förstår så är det upplagt för en hel del kompromisser framöver...
Även om vi troligtvis lämnar Japan om ett par år, så kommer alltid minst en av oss att vara hyfsat långt ifrån familj och gamla vänner.
Det fina i kråksången är i alla fall att vi båda är rätt flexibla och kompromissvilliga, och framförallt att vi pratar och diskuterar jättemycket om det här redan nu, utan att för den skull bestämma en slutgiltig lösning i förväg.
Insikten håller på att sjunka in att det kanske inte kommer bli så mycket mer boende i Sverige för min del.
Men jag försöker tänka som så att man KAN ju alltid flytta igen, även sen man fått barn. Att det inte måste vara definitivt, där man råkar slå sig ned.
...men där kanske jag lurar mig själv? Kanske är det svårare än man tror att röra på sig igen när man blivit lite äldre och rotat sig med hus, jobb, barn etc?
Pojkvännen var väldigt söt häromdagen när han nojjade sig över om platserna vi överväger att flytta till efter Japan kommer ha tillräckligt bra universitet (han siktar på IVY-league typ (ja jag vet, han har storhetsvansinne 
) för våra barn!!!! 
(alltså, dom hypotetiska barnen som vi inte har ännu!!)
Inga commitment problems här inte!! 
I vårt fall tror jag trots allt att det kan komma bli en viss dragkamp mellan Nordamerika och Europa. Det är ju en viss skillnad på att ha 2h med flyg/en längre biltur eller ett flyg över hela atlanten till familj/vänner...
Oj det här blev långt! Men det är kul att ventilera lite...
Hoppas vi hörs igen!
/Holly G. i Tokyo