I maktens korridorer är det främst svart och marinblått som gäller. Diskreta färger och inget som direkt sticker ut. Jag tänker mig alltid för när jag ska ut och hålla presentationer på ledningsnivå på stora företag. Det blir ofta svart kostym och ljusblå skjorta...inte den mer trendiga gråa kostymen med knallröda skjortan. När mannen nu skulle åka till Dublin så frågade han mig om råd och även han åkte i svart Boss kostym, ljusblå skjorta och en diskret slips ...jag tror han tog den som går i wienrött med små blåa detaljer i...självfallet i något dyrt fransk märke (som jag som inte är så märkesmedveten kommer ihåg).
Har en kollega som går i en halvtaskig grå kostym, skjorta i typ mossgrönt och så en slips i klara, glada färger som visar världskartan. Det är hans outfit när han går och har möten med sina kunder. Faktum är att det inte spelar någon som helst roll då han får alla kunder att smälta genom sitt sätt och intelligens. Karln har jobbat världen över och har så mycket vettigt i sin skalle att man känner sig som en stor buffel i hans närvaro.
Usch för förkylningar och speciellt när de avslöser varandra och man känner att ens kroppe mer och mer förvandlar sig till en lös och sladdrig degklump. Uuuuuusch! Jag vill komma igång och komma iform igen. Extrakilot efter sommaren ska bort, bort, bort!
Vad synd det är om oss, Gemma. Attttjoooo! Måste dock erkänna att jag har svårt att hålla mig i soffan utan att göra nytta. Har rensat ut massor med papper och annat inför flytten och igår satt jag och tittade på Sydafrika (igen). Idag har jag städat av min stora hörnsoffa och hoppas nu innerligt att killen som var intresserad av den ringer mig igen....snällla, ring! Jag vill bli av med den innan flytten.
Annars...förutom att jag är ensam för tredje dagen i rad och det är supergrått ute ska jag snart iväg på en höstpromenad med min höstväninna som bor i trakterna. Hon är verkligen höst, orangefärgat hår med kläder i grönt, orange, rött...trodde absolut att hon skulle gifta sig på hösten men det blev i juli istället. Vissa människor slutar inte förvåna en.
Oj, vad jag skriver...snacka om att man är ensam idag.