mlu: I området där jag köpte min brudklänning (vid Claridges i Knightsbridge) fanns enormt mycket söta skönhetsställen för kvinnor - och för män. Och så underbara affärer som Space NK, Liberty, och alla skoaffärerna på old compton street... jag shoppar alltid ihjäl mig i London. Hur gör du för att inte?
Nu mailade en kompis från stockholm... hon har tydligen också "den hemska stockholmsförkylningen". Så bisarrt att jag sitter här i Shanghai och delar samma öde!
mlu: Sååå spännande! Hör av dig om du vill ha tips och råd, det är ju det vi är till för ;)
Yepp, jag köpte min klänning på BB. Gick dit för att de hade Alberta Ferretti men de satt bedrövligt på mig. Monique Lhuillier satt däremot som en handske. Tyckte jag alltså, men expediten skickade myndigt iväg mig till Rigby & Peller där jag pressades ner i en korsett i stl. 70A av en stabbig, argsint dam. Sen satte de fast kuddar och grejer. Visst, lite finare blev man ju, men trots att jag lydigt köpte alla de rekommenderade prylarna (förutom skorna från Rickard Shah - gick till ett läskigt men aningen billigare ställe som hette Ivory istället) lät jag korsetten ligga kvar i påsen. Där ligger den än. Man vill ju känna sig BEKVÄM i ett plagg som man ska gå omkring i under närmare 17 timmar...
Stålis: Fick en stooor fruktpåse med pomelo, apelsiner, citroner, äpplen, kiwi och grapefrukt. C-vitamintema alltså.
Big Love handlar om Mormoner i Utah, som lär vara mormonernas högsäte. Enligt vissa uppgifter finns det fortfarande runt 40.000 personer i USA som lever i polygama, äktenskapsliknande förhållanden, trots att polygama äktenskap varit förbjudna sedan 1800-talet. Jag tittade såklart färdigt på boxen för länge sen... det är så spännande med deras vardagsdramer och hur de försöker leva vanliga liv, under så udda förhållanden.
Har du köpt boxen?
Izunia, grattis till nya jobbet!! Ska ni flytta till Schweitz båda två eller ska du pendla? Är det tyska eller franska delen?
Nu ska jag belöna mig (gick till skolan och skrev ett prov, trots att jag inte är frisk) med - guess what - en DVD.
Kram, G
Utvandraren: Min bror åkte skidor i Engelberg en gång för hundra år sedan, han visade bilder på hästslädar och glada, trinda österrikare. Visst är det väldigt gemytligt där?
mlu: Madamerna på BB var minst sagt frustrerade över att jag varken hade skor eller underkläder med mig till provningen. "Vet alla andra brudar sånt?" undrade jag när jag anlände, svettig och stressad direkt från flygplatsen.
Det gjorde de andra brudarna, försäkrade damerna, som också var förfärade över att jag kom så sent - bara fyra månader innan bröllopet!
Jag lämnade butiken med en massa adresslappar, en bokad appointment hos Rigby and Peller och en förmaning om att komma tillbaka nästa morgon - med skor.
Bland skobutikerna fanns alltså Rickard Shah, Nån... Azagury eller nåt... ingenting under 400 pund. Själv tyckte jag att det var lite saftigt eftersom skorna knappt syntes, plus att brudskor inte är min stil i vanliga fall. Och så hade jag ju redan köpt klänning, svandunsbolero OCH sidenskärp hos BB.
Rickard Shah hade i alla fall riktigt söta modeller men gjorde bara på beställning. Typ 6000 spänn skulle skorna kosta, plus fedex till Sverige. Då fick man datumet stämplat i sulan.
Ivorys skor var väl... just skor, inget mer. Tyckte att de kändes billiga då, men i efterhand inser jag att de ändå gick loss på runt 1500 spänn. I Kina får man två - tre par finfina skor för det! Jaja, allt är relativt. London är DYRT och så fort du andas "bröllop" stiger priserna till de tredubbla... eller hur?
mlu: För fina PRISVÄRDA boots i Köpenhamn - kolla SCARPA som ligger off ströget, Pistolestrade tror jag. Favvoskobutiken!
Hej Lourdes! Det där med klänningsköp är svårt, personligen gillar jag när kläder och andra grejer känns hyfsat nya och aktuella, det är inte min stil att planera vad jag ska ha på mig ett år i förväg! Sen varierade leveranstiden beroende på designer. Vera Wang behövde 6 månader på sig för att leverera en klänning till London i min storlek (provstorlekarna var jättestora!) medan "min" klänning råkade finnas i lager.
Att leta brudklänning är lite av ett lotteri, det är absolut inte säkert att ens favorit finns att få tag på över huvud taget. Min klänning tillhörde kollektionen spring/summer -05, och fanns alltså inte i butik förrän EFTER visningen. Generellt är det nog rimligt att förutsätta att man kan ha en viss klänning ett halvår efter att den visats, tidigast.
Bästa tipset är att boka in appointments, förhöra dig om UNGEFÄR vad som finns i butiken, och sedan "keep an open mind". Åker du över själv eller har du sällskap? I vilket fall som helst: Ha skoj och lycka till! Ser fram emot att höra allt om ditt besök... om du har lust att berätta.
Hej! Jag var en 34:a när jag gifte mig och alla klänningar finns i den storleken, det är bara provstorlekarna som är större. Plus att sömmerskan gjorde ett kanonjobb! Tänk på att fittingen tar ett par dagar extra, i anslutning till att du hämtar klänningen (om den inte redan finns i lager).
Det där med skor och underkläder är lite snurrigt, se till att få med dig ett tygprov på din beställda klänning, gå ut och handla skor och underkläder (om du ska ha nån speciell bustier eller så, alltså... själv struntade jag ju i det) och ta sedan med dem till fittingen. Det behövs eftersom sömmerskan syr in klänningen så att den passar dig när du har underkläder + skor. Låter ju logiskt eller hur... men jag tänkte inte på det så det blev lite panik. Allt som allt blev det två resor till london, varav den sista innebar tre nätter för att sömmerskan skulle hinna klart jobbet. Å andra sidan slapp jag ju springa runt i tusen affärer här i Sverige.
Vilka affärer planerar du besöka? Jag är tvärtemot dig väldigt förtjust i traditionella brudklänningar, alltså långa och vita och tjusiga, så jag kollade på "klassiker" som Alberta Ferretti, Vera Wang, Reem Acra och Monique Lhuillier.
Min franska väninna gifte sig i en flikig pappersklänning gjord av Biche De Bere i Paris... DET var oortodoxt ;) Speciellt kul eftersom hon kommer från en mycket konservativ familj.
Trollsländan: Jag har förträngt all byråkrati i Sverige. De få gånger jag sökte bidrag - CSN och bostadbidrag - blev jag genast återbetalningsskyldig pga att jag har fonder och är delägare i ett par företag... aja baja! Så krångligt det där. Beundrar er som orkar sätta er in i regelverket, det är nästan en förutsättning för att man ska kunna leva i Sverige. en dag måste jag nog också foga mig för privilegiet att kunna andas frisk luft och vara nära min familj.
Izunia: Franska är inte så svårt, det finns ju flera miljoner fransmän som pratar det varav många imbeciller ;) Så tänker jag med kinesiskan, nu. Det funkar, promise.
