• Kickit

    Problem nr 348930

    Vissa av er läste säkert det inlägg jag hade för ett tag sen, om att flytta ihop när den ene vill men inte den andre. Också när det gäller osäkerhet i att stanna kvar och vänta, osäkra känslor etc.

    Killen min bad mig flytta in hos honom. Bo hos mig tills vi kan köpa den lägenheten vi vill ha, vilket kan dröja runt ett halvår.

    Jag blev väldigt ställd men sedan kände jag en sedan länge glömd känsla; hopp. Det kan gå. Visst kan det gå, vi slipper detta resande mellan baserna och planerande etc.

    Vi har varit tillsammans i snart 2 1/2 år och detta känns stabilt trots mina känslostormar då jag är känslomänniska :) likväl som man ibland kan vara vansinnig på varann så skulle jag aldrig kunna tänka mig någon annan än honom.

    Till de sakliga problemen:
    1. jag får ej hyra ut min lägenhet i andra hand, alltså måste jag säga upp den. Har bott där i ett halvår, innan dess kämpade jag mig igenom ett litet helvete i en källarlägenhet på en villa. Tvi... den lägenhet jag har nu har jag köat för att få i 3 år. Ska jag säga upp den såhär, nu när jag äntligen fått den? Å andra sidan är det ju med min kille jag vill leva, men detta kunde inte komma mer olägligt. Ska jag kasta bort lägenheten såhär lätt när det var så svårt att få den?
    2. Jag har aldrig velat flytta in hos honom. Jag har velat flytta ihop med honom vilket innebär att vi båda blir nya i en ny lägenhet och att vi tillsammans bygger ett hem. Att flytta hos honom blir svårt för oss båda. Är det rätt? Han har en etta på 50 kvm, stor alltså. Därutöver kommer jag med 2 katter i bagage, ytterligare några som ökar hemtrevligheten men också tar plats.
    3. Om allt går åt helvete har jag ingen lägenhet att falla tillbaka på. Iof kan det ju hålla till nästa sommar i vilket fall, så att jag kan köpa något där och då...

    Vad anser ni? Det känns som ett riskfyllt steg att flytta in hos honom, tänk om jag inte känner mig hemma? Vi har pratat om detta med att han måste göra plats åt mina saker så att vi båda känner att det är vårt hem. Tänk, om det blir för svårt för honom. Och, det mest väsentliga, jag blir hängande på en lös tråd. Går det åt fanders är det jag som åker ut. Även om detta bara är för en kort tid så känner jag mig rädd.
    Å andra sidan är situationen som den är nu, med detta eviga resande och telefonsamtal lite lätt tröttsam.

    Öppen för synpunkter och erfarenheter! Och var snälla mot mig, jag är redan upprörd och kluven som det är :(
    jag vill leva med honom, men helt inte under dessa premisser..

  • Svar på tråden Problem nr 348930
  • MysEtt

    Vilken är motiveringen att du inte får hyra ut din lgh i andra hand?
    Får för mig att det någonstanns står att ett halvår har man rätt att hyra ut i andra hand om det är för att provbo men en ny sambo, kanske finns det något tillägg om att man måste bott i sin lgh en viss period innan desss - vet inte får hoppas att någon med juridik kunnig tjej här på formumet kan svara på det.

    Annars har jag inget bra råd att ge mer än du får gå magkänslan. Jag blev sambo snabbt sist gång - det höll ett tag var jobbigt ett tag sedan efter det att det tog slut eftersom jag var tvungen att fixa boende

  • jocelyn

    Kan han inte flytta hem till dig?

    Du gör rätt i att fundera över saken då det du flyttar till är hans lägenhet... Så länge inte båda står på kontraktet så tycker jag det känns osäkert. Skulle inte vilja ha det så.

    Fråga honom om han kan tänka sig att leta ny lägenhet ihop som ni båda kan känna är ert hem, inte bara den enes där den andre "får bo en stund". Det blir tyvärr lätt så att den som redan har ett hem ogärna ger upp 50% av platsen och prylarna...

    Du har redan svarat på din egen fråga iom att du tvekar; försök hitta en lösning där båda mår bra!

  • MrsO

    Det är ett stort steg att flytta ihop och om du känner dig så osäker tycker jag att ni bör vänta. Du skriver att det tar ett halvår innan ni kan köpa en lgh ni vill ha - kan inte flytten vänta det halvåret? Jag tror, generellt, att båda parter mår bättre av att flytta till ngt nytt, gemensamt än att den ena flyttar in hos den andre. Den som flyttar in tar alltid en större risk.

  • viktualia

    1. Varför kan inte han flytta in till dig och ni hyra ut hans i andra hand?

    2. Flytta in hos någon annan... hm.. jag har gjort det två gånger.. INGET att rekommendera men funkar om båda verkligen anstränger sig. Man måste ha en förutsättningslös diskussion om inredning, förvaringsutrymmen och dylikt. Själv har jag tex levt med garderobslösning i form av lådor under sängen = vilket förhållande som helst kan krascha pga sånt... Var tuff i förhandlingen och kräv en fullständig genomgång av förvaringsutrymmen... själv har jag fortfarande ägodelar som står hos mina föräldrar för att de inte får plats i sambons och min gemensamma tvåa... saker där hans motsvarigheter fyller två överskåp *surar lite*

    3. Rätt många hyr ut sina förstahandslägenheter i smyg. Finns det inte nån kompis som kan låna din lgh lite grann?!?

  • Kickit

    Tack för svaren tjejer!

    Jag läser för sjutton gubbar juridik, fasen så pinsamt... jag borde ha haft ett hum :) men tack för fingervisningen. Detta kan dock ta ett tag då det ska gå genom en nämnd, nämndemän är inte det kvickaste. Vi vill kunna flytta inom några veckor då jag fasen inte står UT längre!

    Vi har diskuterat riktigt ordentligt beträffande förvaring. Faktum är att det första jag sa efter att han la fram detta förslag var; det vi har är ett seriöst fall av avskärmning och smart förvaring. Du måste gå med på att möblera om så att två personer ska kunna bo här. Skärmvägg, vrid soffan etc. Till en början blev han lite putt, jag gav honom tid att tänka och sen kom han till mig och sa att det är självklart, klart dina saker ska få vara med i skåp o dyl. så att du känner dig hemma här du med. Det är viktigt.
    Han är väl den av oss med mest sunt förnuft, även om det är jag som kommer med insikterna.

    Vi ska köpa lägenhet tillsammans. Det är målet inom det närmaste halvåret. Kanske är det värt att försöka stå ut det sista halvåret innan vi kan köpa oss en lägenhet, eller så är den finaste julklappen i år att vi slår våra påsar ihop i hans lya. Han har en bostadsrätt som han ska sälja när vi köper en gemensam, därav kan han inte hyra ut sin.

    Min magkänsla är opålitlig. Ena stunden vill jag, vill vill vill :) och är jätteglad och hoppfull. Men som idag, när allt känns skit och jag bara vill titta på tv och inte svara i telen eller något åt det hållet(är i min lägenhet, ensam, ser allt som behöver göras men ensamheten får mig att strunta i det då det ändå bara är jag som ser det, tragiskt, jag vet, men ensamvarg är det sista jag är), då känns även våra försök till ett gemensamt boende som överspelat.

    Ursäkta mig min nedstämdhet. Jag är glad för ert stöd och era tankar och försöker finna en lösning. Just nu är vilken lösning som helst bättre än detta vad det känns, men frågan är om vi klarar oss... fast å andra sidan, jag tror vi gör det. Jag är bara så rädd, och behöver höra några ord från honom för att känna mig trygg. Något i stil med "Vad som än händer, släpper jag dig inte" även om det är en lögn :) just nu tar jag vad som helst för att våga ta steget.

    Min lägenhet är på 40 kvm men har badkar och balkong. det har inte hans :D Däremot ligger min i en annan stad där vi varken pluggar eller kommer att jobba eller har särskilt många vänner. Han har inga vänner här. Därför är hans stad bättre.

  • viktualia

    Ska jag vara ärlig så tycker jag att ni ska bo kvar på varsitt håll ett tag till. Det är bättre att vänta tills magkänslan är bra och det inte känns så främmande.

    Bra att ni pratat om förvaringsfrågan från början! MYCKET viktigt det där med var man ska göra av sina handväskor, trosor och pluggböcker.... Viktigt för att vardagen ska fungera. För att inte tala om schampoflaskor och tamponger...

    Bostadsrätter går VISST att hyra ut, men det lät ju inte aktuellt om det var fel ort i så fall.

    Men som sagt: Vänta tills magkänslan är mer konstant positiv.

  • Kickit

    Viktualia - håller med dig där angående magkänslan. Det jag menar är att jag är en känslomänniska som ibland har låga dagar, som när jag har ätit onyttigt och så. Som ex. socker och fett, shit asså, jag borde hålla mig till fullkorn :) Då kan jag vara lite lätt ur spel och att lita på mina känslor då är ingen höjdare. Jag har slarvat med vad jag har ätit och när ett par dagar och känner mig så ömtålig. Känner mig så låg liksom. Så jag tror jag får vänta tills jag tycker det känns bättre inombords, då kommer även bilden av att flytta in hos honom ljusna tror jag.

    Jag kollade förresten upp det där med Hyresnämnden och mycket riktigt, jag får hyra ut i andra hand när jag ex. ska provbo med sambo. Jävla kärring jag pratade med på fastighetsbolaget som äger min lägenhet, hon fick mig att tro annat. Och jag som läser juridik. Grr... pinsamt. Formulerade ett mail till henne så nu får hon sina fiskar varma :)

    Hyr ut i andra hand och har min lägenhet som säkerhet tills jag ser hur det löser sig för oss.

Svar på tråden Problem nr 348930