Men oj vad många som har engagerat sig i mitt lilla problem! "rodnar" Vad gulliga ni är.
Ja som sagt så kidnappade de honom kvällen innan bröllopet och jag var inte glad. Han kom hem vid halv 3 och sa rakt ut att han inte haft så roligt men han hade förklarat för kompisarna att ja det var en dum dag för svensexa och att han inte skulle dricka så mycket. Det hade han inte gjort heller men kompisarna var tydligen bra på det och då är det lättare att luras att man dricker så de märkte inget. Han förstod att jag varit arg, ledsen och orolig men som jag trodde så "stal" de hans mobil direkt så den kunde jag ju ringa på bäst jag ville... Så maken sov 3 timmar den natten och jag nog inte mycket mer för jag hade ju varit så orolig.
Det hade framkommit att några av de sk vännerna inte är så förtjusta i mig och i att vi skulle gifta oss men imed att maken var nästan nykter så sas det väl ett och annat tillbaka. Nåväl. Bröllopsdagen kom och det kunde inte vara finare. En snygg brudgum, Säckpipsmusik som in och utmarch, vackra solosånger, m.m. m.m. Enda negativa var att en kompis till maken inte kom fram och grattade mig men efter vad jag hört han sagt så är jag inte förvånad. Makens bror hade vita gympaskor på sig och inte blev det bättre att vigseln blev lite försenad för att han inte kunde passa tiden men så är det. Det viktigast var att vi gifte oss med varandra och som en kompis sa till mig. Skit i de som inte tar det här på allvar och fokusera på dem som är glada för er skull. Bra sagt tycker jag.
Tack så mycket för alla era små inlägg och kommentarer. De värmde verkligen och det tog ett tag för mig att läsa igenom alla. TACK!
