jag är toooknöjd! fast om man ska leta lite så finns det några saker..
' Kyrkan hade så stort avstånd mellan där vi stod pch där gästerna satt. Vilket vi iofs visste innan, men det var lite synd, för när solosångerna var så stod de vid kyrkbänkarna (eftersom flygeln stod där) och det blev lite distanserat och inte så intimt. Men å andra sidan slapp vi gråta störtfloder istället och bara njuta
* sminket blev inte bra. Jag kände mig som en panda och läppstiftet hade smulats av redan under fotograferingen. Dessutom var mina ögonfransar som flugben. Men, men, jag kände mig snygg ändå! Och min MAN tyckte att jag var sjukt vacker...
* Talen var fina men inte så rörande, folk var nog rädda för att prata för länge och kläcka ur sig pinsamheter, vad vet jag. jag hade gärna hört något riktigt blödigt, smaskigt roligt tal. Men självklart är jag glad att folk pratade öht, det var flera som vi inte trott som höll tal och det är jättekul.
Men folk tackade så mycket för fantastiskt bra bordsplacering, att vi hade tänkt på "allt" och att vi var så fina och allt var så roligt och perfekt ordnat! Det känns fantastiskt bra eftersom vi inte hade ansträngt oss så mycekt utan bara kört på vår stil.
Och mamma överlevde (border collien, ni vet...), dock återberättade hon en grej som hände när vi hade en kompis på besök hemma hos sig, och hon råkade kliva in på toan när han stod i duschen. Citat: Och du blev alldeles vit i ansiktet! Slut citat. Grejen är att han är svart, så han fnissade och sa att det var ju i så fall första och sista gången. Ridå.