Yrsel, illamående, ångest m.m!!? (Långt)

Gå direkt till studenthälsan om det finns sådan mottagning. De kan hjälpa dig vidare med remisser. Alternativt slå upp blå sidorna i tfn-katalogen och leta upp närmsta "psykiatriska öppenvårdsmottagning". Du behöver hjälp att snabbt bena ut vad det är som ger dig ångest och hur du ska kunna hantera den.

Försök ta kontakt med din studievägledare/studierektor/lärare så att inte studierna blir lidande. Eventuellt kan ett studieuppehåll vara bra för att slippa stressa. CSN behöver också veta om man är sjuk.

När du talat med läkare och fått en diagnos kan de hjälpa dig med intyg till både skola och CSN, medicin , terapi osv.

Ring direkt och sök hjälp!

Studenthälsan /studenthälsovård finns på de flesta högskolor runt om i landet och är en slags allmän hjälp när man mår dåligt. De kan i vissa fall erbjuda läkare och/eller psykologkontakter alternativt remittera dig vidare.

Psykiatrisk öppenvård är till för vuxna -dvs över 18 år- med någon form av psykiskt problem eller dåligt mående. Det är som en vårdcentral men specialiserad på "själen"/psyket.

Man ringer upp dem och beskriver sina problem, får en tid och får träffa läkare. Läkaren kan vara allmänläkare eller psykiater -med specialistkompetens i psykiatri- och är till för att ställa diagnos. Utefter diagnosen kan man besluta om lämplig vård. Det kan vara medicin, terapi, samtalskontakt eller en blandning.

All vård som sker i landstingets regi eller hos läkare anslutna till försäkringskassan har fastställda avgifter. Man får vid första besöket ett högkostnadskort som man stämplar i och när man uppnått en viss gräns -900 kr fn. i Sthlm- så får man frikort och behöver inte betala mer.

Läkemedel omfattas av högskostnadsskydd och följer en rabattrappa som du kan läsa mer om på apotekets hemsida eller fråga om på ditt apotek. Kostnaden för medicin är aldrig mer än 1800 kr/år. Man kan även delbetala summan.

Hoppas att du får hjälp snart!

Ta och ring det där samtalet till öppenpsyk nu. Du har absolut inget att förlora men ALLT att vinna!

Du fixar det här!

Vad glad jag blir över att du fått en början ur det här! Du ska vara stolt över att du orkat ta tag i det. Nu kan det bara gå framåt!

*stykekramar*

Talar också av egen erfarenhet nu; Tacka INTE nej till medicinen! Även om du känner att det är läskigt så kan INTE medicinen:

*skada dig i hjärnan
*ändra din personlighet
*ge permanenta skador på kroppen

De EVENTUELLA biverkningar en medicin kan ge är oftast:

*milda
*snabbt övergående

och alltid:
* övergående vid avslutad medicinering

Om man spänner sig och tror man ska drabbas av biverkningar ökar risken att man de facto gör det. Detta är inbillade symptom. Du kan tänka dig till huvudvärk i detta ögonblick om du verkligen går in för det. Så starkt är psyket.

Låt säga att du börjar med en medicin och inte står ut med biverkningarna. Då BYTER man preparat. Det är absolut inget konstigt i det.

Det du har att vinna på medicinering är ALLT. Det är skadligt att gå med obehandlad panikångest eller GAD -vet ej vilken diagnos du har- och både hjärnan och kroppen behöver "semester" från anspänningen. Medicinen kan hjälpa dig att komma på fötter så du t.ex. kan klara dig igenom terapi.

Det ses även som mer samartbetsvilligt att ta emot erbjuden hjälp. T.ex. i intyg som skickas till FK ser det betydligt bättre ut om man följer ordination av läkare. Resultatet av behandlingen kommer snabbare om man samarbetar.

du är i din fulla rätt att neka medicin och annan behandling, tyvärr tror jag inte det gagnar dig ett enda dugg i den situation du befinner dig.

Om du vill ställa frågor kring mediciner är du välkommen in på forumet på ex.vis
sps.nu
som är en site för drabbade av social fobi eller panikångest.

Du gör som du vill såklart. Jag ville bara ge dig lite "kött på benen". Medicinen ger inte så mycket biverkningar som du tror, det du hört är skrämselpropaganda eller andras dåliga erfarenheter. STATISTIKEN över rapporterade biverkningar ser inte ut så!

Exempelvis seroxat/paroxetin ger högst andel sexuella biverkningar av alla tillgängliga SSRI, uppåt 30% av männen -och en lägre andel kvinnor- får problem. Det innebär att ca 70% inte upplever problem alls. Ganska bra odds va?

Man är inte heller "stark nog att klara sig utan medicin". Det är en felaktig uppfattning om att enbart "svaga" personer skulle behöva medicin. Många diabetiker är nog alldels fullkomligt starka i sig själva men kan för den del inte leva utan insulin...

Att VÄLJA att vara utan medicin är en annan femma. Det har inte med styrka att göra utan ens personliga val. Du har full rätt att välja detta!

Försäkringskassan godkänner inte alla sjukskrivningar. Läkaren kan skriva i din journal att du är negativt inställd till behandling.

Det här med terapin är inget jag skriver för att verka elak på något sätt, det är svårt att ta sig igenom terapi med stark ångest och/eller depp. Många teraputer anser inte att det är någon idé att börja prata exponering etc när patienten knappt orkar ta sig till mottagningen. Det är ju för att man ska få så mycket ut av terapin som möjligt som man råds att medicinera OM man har en mycket hög grad av ångest i grunden.

Du är inte en svag person om du ändrar dig vad gäller medicin. Ingen här tvivlar på din förmåga!
Jag önskar dig lycka till i att må bättre!