Vill bara få skriva av mig, och få höra era reflektioner...

Förstår dig till viss del. Något du tycket var så speciellt för dig gör de lika dant. Men det är trotts allt ett år senare. Försök att släppa det för din egen skull, vet att det inte är lätt. Men är bara att acceptera.

Jag sitter i en liknande situation där vi efter att ha berättat för våra familjer vilket datum vi ska gifta oss och är mitt uppe i planeringen, lokal, kyrka och häst o vagn är bestämda och kontaktade. Då kommer min bror med flickvän 4månader senare och säger att de ska gifta sig 1månad innan oss i samma kyrka, samma lokal och samma transport. Blir liksom som att det är vi som härmar istället.

Så tänk positivt. Blir inte bättre av att älta men ibland är det ok att vara lite sur tycker jag. Bara man återhämtar sig snabbt och blir glad igen.