rocketqueen;
Jag tänker inte försöka övertyga dig i alla oöndlighet, men jag kan kanske ge nåt exempel, som tex vår familjeterapeut gjorde, eller från folk i "verkliga livet"..
Om man tex tycker att det är jätteviktigt att skorna står i skohyllan och inte överallt på golvet precis innanför dörren, så är det ju ett irritationsmoment för den som tycker så. Då spelar det ingen roll hur mycket man försöker övertyga sig själv om att det inte gör nåt. För blir man irriterad/tycker det är viktigt, så tycker man det. Man kan inte lura sig själv.
När jag hade separerat från mitt x, tyckte jag att det var jobbigt att "springa på" hans nya tjej hemma i mitt fd kök (särskilt eftersom jag inte visste att han hade en ny. Och anledningen till att jag gick in i hans kök var att jag skulle hälsa på ett par gemensamma vänner när jag änså var där och hämtade min dotter, för att förtydliga 
). Även om att jag själv ville separera från honom, och inte ville ha honom tillbaka var det i alla fall jobbigt att träffa hans nya tjej. Och de käsnlorna kan jag inte rå för. Det är helt normalt. Det är såklart inte jobbigt nu när jag tänker på det, men det var det då....
Man kan liksom inte säga "Man kan inte känna si eller så, utan man känner det man känner.
Är man rädd för att åka fort i bilar, spelar det ingen roll att chauffören säger "Det är ingen fara, jag kör jättebra". Är man rädd så är man. Därför kan man inte rå för sina känslor!
