Bröllopsnatten - hur var den?
Vår bröllopsnatt sög (och ingen annan...). Det kan jag ju lugnt säga.
Nä vi väl kom till vårt mysiga lilla pensionat vid 2:30-tiden var min man... väldigt full. Han brukar sällan dricka men hade så himla kul på festen så ja... slirig minst sagt. Han spydde tre gånger innan vi la oss. Ja, han däckade typ med kläderna på...
För egen del hade den snygga korsettsnörningen börjat ta ut sin rätt redan vid ett-tiden. Yr och illamående. Inte fattade jag att det berodde på klänningen, så jag drack en massa vatten och tänkte att det är nog vätskebrist. Väl framme på pensionatet kände jag bara panik och "jag MÅSTE ur klänningen NUUU". Spydde, av trycket antar jag för jag hade knappt druckit alls (hörde att en kompis oxå hade gjort det). Och då min man så romantiskt låg och snarkade och fes fick jag snöra ur mig själv och åla ur världens tyngsta och trångaste klänning. Ett projekt minst sagt.
Så nej, inte riktigt som flickdrömmen... Otroligt bortkastade pengar (man ville ju inte ens äta frukosten dan efter!).
Men det ska vi ta igen i helgen. Vi ska stänga av telefonerna, äta ute och bara vara mysiga med varann. Självklart har man lägligt nog fått mens igår, men vem bryr sig. Jag SKA ha en bröllopsnatt! Kosta vad det kosta vill! 
