Skäms

Hej söta du!

Vill bara säga att du inte låter stor i mina mått *L* (är själv 177 och väger 82kg )Men jag förstår vad du menar med att inte kunna sluta äta godis.

Det jag tror att du först ska göra är att sluta skämmas och känna skuld. Slinker det ner godis så gör det. Visst, Att äta varge dag kanske inte är så bra men det är ju inget att skämmas för. Det kan också bero på att du har blivit sockerberoende och att din kropp behöver socker. Att vänja sig av med det kan vara jobbigt men det går. Googla lite på "candida"(som det heter). Kanske känner du igen dig och hittar något som kan hjälpa.

Stor kram och lycka till

Hur blir det om du försöker i andra änden? Dvs inte försöka sluta äta godis utan istället lägga om din kost så godissuget minskar? Äta oftare och mer regelbundet med mycket frukt och grönt.

För att gå ner i vikt är det viktigt att ändra sin diet. jag har själv inga direkt problem med vikten men när jag känner att godissuget tar överhand så äter jag kromtabletter. Har provat ett par olika men de som funger bäst är "Ledins kromtabletter" som du hittar på de flesta hälsokost. De kostar runt 70 kr. När jag ätit dem i ca 1-2 veckor märker jag att sötsuget minskar rejält. När man ätit dem i ca 2 månader kan det behövas en paus på ett par veckor för då blir det som om kroppen blir lite immun och sötsuget kommer tillbaka. Det kanske inte hjälper dig att gå ner i vikt men kan vara ett verktyg för att lättare ändra dina godis (och vissa söta matvanor). Lycka till...

Opppsss....Räknas detta som reklam?? Hoppas inte det, ville bara hjälpa genom att ge ett tips....

Charmtrollet,
Du är absolut inte ensam med sådana här problem och ätstörningar. Nu är du som sagt inte stor. Även om BMI är ett lite klumpigt mätsätt är du enligt den metoden inom spannet för vad som enligt läkarna är normalviktigt! Men, om du känner att detta är ett problem på det sätt som du beskrev det kan det ju leda till övervikt. Du verkar dessutom må dåligt över det och sådana här problem brukar bottna i andra saker som alltid är bra att ta itu med. Att du dessutom känner dig tjock fast att du egentligen inte är det brukar kunna höra ihop med samma problematik - jag känner igen det själv.

Prata med en läkare om hur du känner. Får du inte någon vettig respons från den läkaren, om han/hon exempelvis inte förstår att detta är något som handlar om ditt beteende och om hur du mår psykiskt utan i stället ger dig det gamla vanliga mantrat "ät mindre och motionera mer", så prata med en annan tills att du hittar en som har djupare insikt i problem kring ätande! Inom många landsting ska det gå att få hjälp hos terapeuter, har jag hört. Kognitiv beteendeterapi verkar vara ett bra sätt att ändra ett sådant här beteende. Karolinska institutet har gjort en studie om sådana metoder för viktnedgång och det har tydligen gått riktigt bra.

Om du vill veta mer om det, och/eller påbörja det arbetet på egen hand, verkar Lisbeth Stahres (hon är ansvarig för studien vid Karolinska) bok "Gå ner i vikt med kognitiv beteendeterapi" vara bra (jag har dock bara läst de första kapitlen ännu).

Det handlar ju inte om att man inte vet hur man ska äta för att må bra - för det vet vi ju! Den stora knäckfrågan är varför man äter fel när man vet hur man ska äta rätt.

Jag instämmer i vad som just sagts, det här låter som om det är på den nivån att du behöver hjälp för att komma ur det. Det liknar ju till viss del andra ätstörningar som anorexi eller bulimi. Självklart är det inte ett hälsosamt sätt att leva. Jag tror inte att godiset i sig självt är så farligt, men eftersom ditt godisätande leder till att du inte får i dig en allsidig kost i övrigt så riskerar du ju att få sjukdomar p.g.a. brist på olika nöringsämnen.

Vid en del landsting finns en särskild ätstörningsenhet som hanterar olika former av ätstörningar. Kolla med din sjukvårdsupplysning om det finns något sådant i ditt område! Försök att sluta att skämmas, ätstörningar är ju inget som man frivilligt väljer att få även om en del människor tycks tro det.

Oj.
Jag har aldrig sett det ur det ljuset. Att det skulle kunna vara någon form av ätstörning.
Usch. Måste verkligen tänka igenom det här..

Tack så mycket alla som har svarat :)
Det värmer.

Tvångsmässigt ätande ÄR en ätstörning. Tyvärr klassas det inte som det av DSM-IV, där bara anorexi, bullimi och ospec. ätstörning ingår. Att det inte gör det kan vålla till problem när man vill söka vård för det. Ofta behandlas överätande som någon form av brist på moral, typ "sluta ät då" i samhället. Så skulle aldrig man säga till anorektiker - "börja ät då" för man erkänner att det är en komplex sjukdomsbild som består av såväl psykologiska, neurologiska och kulturella komponenter.
Detsamma torde vara fallet för tvångsmässigt ätande, dvs att det är mer komplext än osunda vanor. Förlåt, jag har skrivit hemtenta om detta nyligen...