Jag tänker bara på killen jag var kär i mellanstadiet!

Min gissning är att det nog inte handlar om honom som person utan kanske mer på att du håller på att stadga dig med din sambo. Oavsett hur kär man är så kan det vara läskigt och det är lätt att idealisera något/någon annan. Självklart kan den där förälskelsen från mellanstadiet, när man inte hade några ansvar, verka lite drömsk. Okomplicerad. Utopisk.

När man stadgar sig vill man ju dessutom gärna veta att man gör rätt val. Och då kan sådant där poppa upp. Det är inget konstigt.

Jag är precis som du att när jag väl faller för någon så håller det i flera år. För mig har min högstadiekärlek förföljt mig ända sedan dess och jag gjorde precis som du under gymnasiet när vi inte gick i samma skola. Fast, när jag tänker tillbaka på det så gjorde ju distansen att mina drömmar hade fritt spelrum...

Förra sommaren hade vi klassfest med högstadieklassen och det var första gången på åtminstone sju år som jag träffade honom. Jag var jättenervös före festen - jag var ju kär i min nuvarande sambo, men tänk om han skulle ha samma effekt på mig som han haft förut. Men han var inte längre det minsta intressant. Mycket hinner hända under så många år och medan jag blivit en helt annan person var han fortfarande ungefär samma kille. Och det tedde sig otroligt fjantigt och jag förstod faktiskt inte vad jag någonsin sett i honom. Men jag var ju faktiskt bara 14 år!!

Du skriver att du är lycklig med din sambo, så jag tror inte att du behöver oroa dig. Kanske skulle det hjälpa att träffa honom - han är troligtvis inte den du minns och det kan hjälpa dig att släppa honom. Eller, så inser du att det handlar om lite kalla fötter och inget annat. :)

Jag tvivlar ju som sagt på att det är honom som person du längtar efter, snarare efter hur du minns honom. Och åratal av fantasier kan ge en rätt skev bild, plus att han garanterat har förändrats.

Om du bara måste så ta kontakt med honom på kompisvis och ta en fika om det går utan att det blir krystat att få ihop det. Du behöver ju inte ringa upp honom och säga att du är kär i honom, precis. Särskilt inte som oddsen är att du är "kär" i en drömbild av honom och inte i honom som han är i verkligheten.

Jag förstår att du inte tänkte ringa och säga "hej, jag är kär i dig". :D

Men, det är klart att det går! Du får se till att låta kompisaktig och avslappnad bara, i sådana fall. :)

"Tjenare, kommer du ihåg mig? Det här kommer att låta helt knäppt, men jag och sambon satt och tittade igenom gamla skolkataloger härom dan och då blev jag lite nyfiken på vad du har för dig. Så, hur är det med dig nu för tiden?"

Det finns nog många argument både för att ringa och att inte ringa. Själv är jag mer för att tvinga ut alla "spöken" i dagsljuset för att bli av med dem. :)