Jag tänker bara på killen jag var kär i mellanstadiet!

Själv så stöter jag ihop med min egen "mellanstadiekärlek" med jämna mellanrum men det har bara känts roligt. Jag tycker han är en underbar person nu som då och lite söt är han allt *erkänner*
Dock så var vi ju alltså 10-12 när vår kärlek "blomstrade" så den går inte att jämföra med de kärlekar/förhållanden jag haft sedan jag blev vuxen.

Jag tror som kloka Buslinna skriver att det mer handlar om att du känner lite "vuxenångest" över att ha köpt bostad? Stora förändringar i livet tvingar oss att ställa obekväma frågor som "vad vill jag?" "är det rätt" och väcker funderingar som "tänk om jag..." "om det hade varit annorlunda så..."

Jag tror du ska försöka träffa killen på låt säga stayfriends-portalen eller nåt och skicka ett helt neutralt meddelande av typen "hej det är NN, från klass 4c, kommer du ihåg mig?" Och sedan kanske ni kan ha ngn klassåterträff etc.

Risken om du träffar honom över fika är väl att han kan ta det helt fel och kanske tro att du menade mer än bara fika. Det är ju lite "galet" att ringa någon/ses efter så många år.

Hoppas det går bra för dig!