Jag tänker bara på killen jag var kär i mellanstadiet!

Kanske är det bara ... något du vill fly ifrån eller fly till...
Denna mellanstadie-person han är dock inte samma person numera.
Ja, kanske ´kan man sakna någon väldigt mycket, eller sakna känslan osv av ungdoms-kärlek, vad vet jag...

Jag hade en kille jag var jätte förälskad i, i grundskolan, men...
Han var då så gullig/söt... allt var så spännade (i den åldern)...
...nu är man vuxen, jag är en annan person lika så han. Så söka upp honom och lära känna honom som han är nu, vore som ta död på sin barndomsminne (hur spännande sin första stora förälskelse var, och hur fånig man var) *skratt*

Men om du vill söka upp honom, så tänk på att inte göra det bakom din sambos rygg.
Och det är inte säkert att denna "drömkille" är intresserad att ha något mer än vänskaplig kontakt, ifall han har någon han älskar.
Men du ska göra det du vill. Ingen annan kan svara om det är rätt eller fel.
Lycka till.

Jag tror inte att du måste träffa honom. Det finns alltid någon man kan fantisera om som bättre, gammal kärlek, filmstjärna, arbetskamrat... Men i slutändan handlar det om att göra upp med sig själv och se att livet handlar om det man har/gör - inte det man missar.

Det finns förmodligen tusentals fantastiska personer som jag missar att vara tillsammans med. Men det spelar ingen roll, så länge jag är nöjd med min man. Att lära sig vila i nuet och nöjdheten är inte lätt, särskilt när vi lever i en tid där "reklam" för helt orealistiska kärleksliv finns i alla filmer och böcker.

Jag tycker inte heller att du ska söka upp honom. Eftersom ni inte har haft någon som helst kontakt på den här tiden tycker nog han att det är konstigt, om du ens får tag i honom. Och din sambo kommer nog också tycka att det är lite underligt om du helt plötsligt "måste" fika med en gammal klasskompis du inte sett sen mellanstadiet.
Det är trevligt att drömma sig bort lite ibland, även om man har ett förhållande. Man ska bara inte låta drömmarna gå över styr. Om du bara väntar lite och försöker att inte tänka så mycket på din gamla förälskelse går det nog snart över.

Nu har jag inte läst vad ni har skrivit i tråden, men Solstralen, sånt går över! För det första så är han ju inte densamma längre, och det vet ju även du. Det är en "föreställning" om honom som du har snurrat upp dej på. Oh för jisse namn, ringer du honom så kan det bli soppa och han kommer förmodligen tro att du är galen (med handen på hjärta, vem skulle inte tro det). Ta det lugnt Solstralen, sånt här kan hända oss alla. Ge det tid =) ...så ska jag lova dej at det kommer ge sig.

Jag var "förälskad/kär" i honom från 4:e klass till 1:an på gymnasiet. Men vi var aldrig ett par. När man går i lågstadiet frågar man (oftast ens kompis) ju "chans", vilket både min kompis gjorde 2 gånger åt mig under dessa år, och så gjorde jag det själv en gång. Svaret blev alltid nej.

SKULLE jag träffa honom igen, så oavsett?? hur han än är, så vill jag ändå inte vara tillsammans med honom. Jag och min sambo har varit tillsammans så pass länge, och har vuxit ihop oss. Jag och min sambo blev tillsammans i gymnasiet, och "miste oskulden" (säger man så?) tillsammans. Visst har vi våra stunder då man tjaffsar lite, men det är inte så ofta.

Men jag skulle gärna vilja bara träffa killen, för att... ja.. varför då?
Jag vill iaf inte att min sambo ska få veta att jag går och träffar denna kille helt plötsligt. Det skulle nog störa honom.. Detta framför allt eftersom mina gamla kompisar idag enbart består av killar.

Skulle JAG få bestämma.. så skulle jag vilja träffa honom, prata lite, kramas,få "kyssen jag aldrig fick".. och sen gå, och aldrig se honom mer igen.

Men som sagt, jag vill INTE (som det ser ut just nu) ha någon relation med honom. Ärligt talat så hoppas jag att OM jag träffar honom, så att han själv har en partner, så att han inte är "ledig".

Suck...

Och ju mer du snurrar upp dej på detta desto svårare är det nog att ta sig ur det. Jag tycker att du ska se till det du har idag, prata om ditt förhållande med din sambo. Ett resultat av att man snurrar upp sig på andra kan ju vara att man saknar något i sitt förhållande.

formulerade det lite dumt tror jag, men jag hoppas du förstod ändå. När man glider isär i ett förhållande så kan det hända att man börjar drömma sig bort, och det verkar du ha gjort. Jobba på ert förhållande så ska du se att blir bättre!

Jag blev tillsammans med min barn och ungdomskärlek när jag var 23, och nu ska vi gifta oss!

07-06-16

Samma här! Inte för att uppmuntra till att ta kontakt men det kan vara romantiskt och få ett lyckligt slut också...även om jag och min man levde under andra omständigheter än dig under åren vi var ifrån varandra. Jag lämnade mitt samboliv utomlands efter 7 år för att återförenas med min barn/ungdomskärlek (10 år efter vi "gjorde slut") här i Sverige-det bästa som hänt mig och nu är vi otroligt lyckligt gifta!

Håller dock med de flesta som anser att detta ska hållas som ett fint minne eftersom du verkar lycklig med din man. Lycka till i allafall vad som än händer

Snälla du, den du är förälskad i är ett BARN!

Som du själv säger, du känner honom inte efter första året i gymnasiet. Du har ingen aning om hur han är som vuxen, du har bara träffat honom som en liten fjantig mellan-högstadie-pojk, och jag är ganska övertygad om att du knappast hade förmågan eller viljan att titta efter kvalitéer hos honom som borgade för att fint vuixenförhållande med framtidsambitioner då.. Du var nämligen också ett barn.

Förhållandet du har idag däremot, är reellt, vuxet och finns på riktigt. Du är lycklig. Det finns absolut ingen anledning att förstöra det med att gå bakom ryggen på din sambo och träffa den här killen. Även om det bara är en fika eller ett telefinsamtal, att ta kontakt med någon som man upplever sig ha känslor för,
är inte schysst! Inte otrohet men absolut inte moraliskt försvarbart heller.

Jag tror att du antingen:
1. Har kalla fötter för att du är på väg att ta ett nytt steg, och därför börjar noja över att du slår dig till ro utan att haft så mycket tidigare erfarenheter..

2. Saknar romantiken och nyförälskelsen i ditt nuvarande förhållande, och därför har du dragit fram och dammat av den kille som var närmast innan din nuvarande. Du saknar nyförälskelse och förvillar det med att du saknar den andre killen...

För visst kan det vara lite praktiskt att låta sig uppfyllas av att vara kär i någon som inte ens existerar längre? För det gör han inte. Den du var kär i var en pojke, han är nu en man och har troligen få likheter med den du var kär i. Och har han stora likheter med den du var kär i så är det en hysteriskt omogen man som du ändå inte kan ha ett vuxet förhållande med!

Det här är ett hjärnspöke, och oavsett vad det beror på så är det inte killen i sig du saknar. Det finns ingen anledning att kontakta honom. Du kan spela ut det här dramat i ditt huvud istället, det bör räcka.

För vad vet du om honom? Egentligen?

Jaha om han vill fika, och ni tar en fika. Om han inte visar sig ha gått upp 70kg och se hemsk ut. Om han kysser dig, vad händer då? Ska du lämna ditt förhållande för en kille som...Ja just det , du känner honom inte.

Vad vet du om hans ambitioner? Hans inställning till livet? Fråga dig själv, om du skulle leta efter en ny partner, vad anser du då är viktigt att veta om honom?
* Vill ha barn? Syn på uppfostran?
* Hur är han på att dela på hushållsarbetet och ansvar för ekonomin? Betalar han ens sin hyra i tid?
* Kan han prata känslor, är han ärlig och uppriktig? Kan han ta ansvar?
* HUr är han i ett förhållande?

Vad vet du om din kärlek? Favoritfärg? Vilket lag han höll på i hockey? Att han hatade matte?

Kanske räcker det med att du just ser honom, för att dina känslor för honom ska försvinna. Så kan det vara ibland...