ätstörningar

min var inte med då. min räddning var min numera 6 åriga sotter som blev till, trots p-piller. men efter det har jag skött mig någolunda.
är sjukskriven och försöker tänka på annat men just nu är det svårt...
väntar på remissen till psyket så jag får nån att tala med men det tar så lång tid

jag har tidigare varit inlagd på huddinge men efter min dotter föddes så har jag hållt mig, jag skar mig innan men gör inte detta längre. fast sen fick jag sparken från mitt jobb, orättvist och med massa bråk och slitsamma dagar, min pappa förökte ta livet av sif, min sambo likaså och då klarade jag inte mer utan gick in i väggen och fick åter igen antidepp medicin.
är hemma på dagarna och söker jobb och får inget, man känner sig rätt värdelös och jag har gått upp i vikt, vet itne hur mycket eftersom jag inte väger mig men jag vet.

men ibland så känner jag verklgien suget efter att få vräka mig i massa mat och sen..ja.. spy upp det.

sambon vet att jag har problem och vad jag gått igenom men jag vill itne lägga för mycketp å henne eftersom hon inte mår bra.