När märker man av att man är...GRAVID???

Nu är Vänner-fan tillbaka från bröllopsresan! (Det var där jag var, Mugglesfan, kul att någon undrade!)
Ni är ju inte kloka, jag har hållt på och försökt läsa ikapp, men det tar ju timtal då jag varit borta i över tre veckor. Flera tusen inlägg...
Jag får återkomma när jag läst klart, men då jag redan har suttit här alldeles för länge idag, så det blir nog till veckan.
Väntar med att kommentera det jag läst, det kan ju så lätt bli fel då bebisverkstäderna är så föränderliga!
Jag har dock inget nytt att rapportera mer än att jag gått 3v längre nu. Har senaste månaden känt mig precis som vanligt. Alla symptom från i början är som bortblåsta (vilket jag glädjer mig åt då jag inte gillade några av de) förutom att magen vuxit liiite så det verkar vara som det ska. Jag är nog i slutet av v.17 nu.
Fick förresten också ett sådant där frågeformulär om alkolholen på mitt första mvc-besök. Tyckte också det var lite konstigt att man skulle skriva ner vanorna man hade för ett år sen! Kändes lite som att det var passerad tid. Men när jag läste förklaringen Magda78 fått kan jag delvis förstå det. Ibland blir jag jättesugen på vin eller öl och det är nog svårare att avstå för att man blivit så van vid det, men omöjligt är det ju inte. Man får be om att iaf få lukta, det hjälper rätt så bra tycker jag eftersom en del av njutningen av intagande av god dryck sitter i lukten.
KRAM på er alla!

Hej igen tjejer!

Phu, nu har jag läst ikapp! Är inte det bra jobbat, efter 3 och en halv vecka och alla dessa inlägg??!! Får nog räkna mig både som hett Vänner-fan OCH hett fan av den här tråden! Den är ju roligare än både bra böcker och såpor och har varit en bra hjälp till att återställa mitt dygn till Sverige-tid.

Får börja med att gratulera CicciL! Det finns ingen som bjuder på sig som du och du är väl värd det här barnet! Men har du missat att symptomen man kan få i början INTE är roliga?! Tror du ångrar dig direkt om du blir illamående och önskar att du inte kände nåt i stället! Men gräset verkar alltid grönare på andra sidan och grön i ansiktet var jag allt som oftast i början!

Åh Moppy, vad kul att det kom ett inlägg från dig idag så jag också slapp fråga var du var! Skönt om du snart är på banan igen. Jag har följt din kamp mellan hopp och förtvivlan... men gör som nån tidigare skrev och var glad att ni vet att ni KAN bli gravida iaf. Det var det vi gladde oss åt tills vi visste mer om ifall fostret verkligen skulle klara sig.

Jag fick höra ett par historier idag om folk jag känner. Om hur ett par har ett provrörsbarn och ett annat par blev gravida trots urdåliga odds (eller vad säger ni om 15% chans om man försöker i 5 år?). Det gav mig verkligen en tankeställare, för jag hade inte haft en aning om det. Har träffat barnet och gratulerat de som väntar på nedkomst och har naturligtvis trott att de inte haft några särskilda problem utan att de blivit gravida ett kort tag efter att de har önskat. Men det är mycket man inte vet... och ibland är det bra att få veta.

Muggles, ha så kul på ko Lanta! Det var bl.a. där vi var och vi gillade den ön! Det kommer bli super! Thailand ÄR helt enkelt paradiset!

Hoppas det gått bra för AM och att hon kommer in snart och rapporterar!

Nu måste jag lägga mig, men tack för all underhållning igen! (Nenne: du har inte funderat på att bli stå-uppare eller krönikör??! Alla här inne inkl. jag själv tycker ju att du är tok-rolig! )

KRAM
Vänner-fan

Hej hej i tråden!!

Vad ni skriver... Jättekul läsning när man väl har tid att gå in här! Fast ni har speedat upp så att jag inte hinner läsa allt längre.

Ha ha, jag undrar också om Cicci skickar in ritpapper till den lill*

Själv var jag på rutin-UL i förrgår. Och nu ändrade de tillbaka till det datum för BF som vi fick först, så nu kan jag med stor säkerhet meddela att den blev till vid varannandags-varianten. Jag använde ju inte stickor, men får alltid snigelslem i 4 dagar runt ÄL. Hade 6 på dag 1 och 3 av dessa 4 dagar och det tog på dag 3. (Dag 15 i cykeln).

Efter detta UL blev jag tydligen mer officiellt gravid, det kändes iaf så för jag fick med mig ett intyg på att jag är gravid och så skulle det skickas papper till BVC för att de ska veta att det kommer en ny bebbe dit i maj. Så bokades det upp tider för fortsatta besök på BVC, totalt 9 st! Och fick massor av info om kurser, aktiviteter och grejer man kan gå och göra och det kändes som att man skulle kunna göra gravid-grejen till en heltidssysselsättning! Jag blev nästan stressad.

På UL kunde man se den lill* stoppa in fingrarana i munnen och ligga och smaska. Coolt att tänka på att den ligger där inne HELA tiden, fast jag känner inte av den än. BM sa att man gör det ca runt v20 och jag är i början av v19 nu.

KRAM på er galningar och fortsatt LYCKA TILL!
Vänner-fan

Tror jag slog dig i att skriva långa inlägg där Sweet... Var inte riktigt planerat, men det kan bli så när man väl kommer igång på tangeneterna ...

HEEEEEJ tjejer!!

Jag jobbar hemma idag, så nu har jag tillfälle att kika in till er litegrann!

Snart så,
Jag gav mig ut på mamma-shopping ganska tidigt och hittade massor av superbra byxor och kjolar som man kan ha både innan, under och efter graviditeten. Det har hänt mycket på det området, branschen verkar ha fattat att de inte bara kan göra kläder man kan ha i några enstaka månader. Köpte bla. ett par svarta snyggbyxor med låg midja av märket Bigbelly. De satt jättebra redan innan magen kom och jag kommer nog kunna ha de fram till sista månaden i alla fall. Sen har många byxor resårer som man drar åt i början och släpper upp allt eftersom och det gör att passformen är bra jättelänge. Tyckte detta var superbra, jag kommer kunna ha de byxorna lika mycket som om jag inte varit gravid och köpt vanliga.

Cicci:
Efter mitt första ul i vecka 10 då man såg hjärtat slå frågade jag om missfallsrisk. Min BM sa att visst, det KAN hända, men sannolikheten är bara runt 1 % (efter att man sett hjärtat slå)!! Jag tror jag skrev det tidigare i tråden, men det är ju så många inlägg så det är inte konstigt om du missat det
Jag har för övrigt jättemånga kompisar som haft supersköna graviditeter utan symptom, så du behöver definitivt inte vara orolig. Men har ingen annan lyckats lugna dig lär ju inte jag heller lyckas

Skärgårds,
Tror det var du som skrev att man ibland undrar om det är värt det, när man mår så illa. Modigt av dig att skriva så tycker jag! Jag kände likadant då i början, men har bara erkänt det för en annan vän som mådde likadant som jag i början av grav. Hon hade också känt så. Min make blev förfärad när han frågade om jag inte var LITE glad i alla fall och jag inte svarade. Men alla brukar ju hata magsjuka, hur svårt är det då att inse att man knappt står ut att vara i det tillståndet vecka efter vecka och inte veta när det ska sluta... Det positiva är dock att vi människor är starkare än vi tror och klarar av det vi måste! För mig gick illamåendet över runt v 12 eller så och sen dess har jag mått jättebra och varit glad!

Jag började ju känna sparkarna i slutet av v 19 och har sedan dess känt de några korta stunder varje dag. Det är häftigt! Det känns som om någon knackar lite försiktigt på insidan. Jag hade hört beskrivningar om bubbel, fladder och fiskar innan jag fick den här beskrivningen och det var den som stämde bäst tycker jag. Men hade jag inte vetat att jag var gravid hade jag trott att det var tarmarna som höll på.

Vad jag önskar mig i julklapp??
Alla Vänner-program på dvd såklart
Har de redan på VHS, men de är hemma-inspelade så jag vill ha "the real thing". Ha ha ha.

Nu väntar jag spänt på rapport från Koko och hoppas att den ska vara positiv!!

Mindre,
Tack för infon om Sats-baby förresten! Jag frågade på gymmet också och fick samma svar där. Jag hade fått för mig att man kunde gå på det även i slutet av grav. också, eftersom man inte "använde" barnen mycket alls under passet men det verkade inte så.

Hej Sweet!
Hur är läget??

Nä men usch... det där låter inget bra alls tjejer. Stor kram till er!
Jag har själv varit djupt deprimerad under en längre tid (flera år sen nu), fast det är inte riktigt samma sak för då fanns det inga toppar, utan bara en enda lång dal. Såhär i efterhand har jag insett att jag skulle sökt professionell hjälp, för det finns alltid hjälp att få. Vad jag än gjorde på egen hand så mådde jag inte bättre och tro mig, jag testade allt. Motionerade mycket som ska vara bra, likaså att skratta så kroppen tror att man är glad, jag umgicks mycket med vänner, men absolut ingenting hjälpte. Till sist gick det över av sig själv, jag bara vaknade en morgon och kände att klumpen i magen var borta och jag blev så lättad att jag bara grät. MEN då hade jag sumpat 20 månader av mitt liv när det borde varit som bäst. Så vad ni än gör, gör inte om det misstaget i alla fall är ni snälla! Jag har i efterhand fått veta av en psykolog att jag kunnat ta mig ur det på 3-4 månader om jag bara sökt hjälp.

Vet inte vad jag ska skriva, men det här blev i alla fall inget klämkäckt inlägg...

Oj, ni hann skriva massor innan mitt inlägg hann in, för telefonen ringde. Och det låter som att de flesta av er lämnade datorn också, så jag får bara önska er trevlig Lucia då!

Sweet,
Det låter bra att det inte är så illa!

Ja, när jag har pratat med en psykolog på senare tid (pga av att jag var stressad) har jag märkt att de med väldigt enkla medel kan få en att må mycket bättre t.ex. genom att få en att inse att man inte tänker så rationellt i alla lägen och jag blev verkligen förvånad över att vissa problem kan lösas så lätt bara genom att man använder en annan approach än man brukar. Svårt att förklara utan att gå in så djupt på det. Men dåligt ska man faktiskt inte behöva må oavsett anledning! Livet är för kort för det!