När märker man av att man är...GRAVID???

Drömma: Hur exakt kändes de där stickningarna i magen och ryggen? Var i ryggen satt de? I svanken? Var i magen? Nere, på sidorna? Förlåt för frågorna, men jag har B(I)M nästa vecka och tycker mig, som alltid vid den här tiden i månaden ha stickningar i mage och rygg. Jag är gravid varje månad! Minst en gång varje månad!

FruL: Vad skönt att allt är bra med dig! Var i Berlin bodde du och hur länge? Jobbade du här?

Page: Jag har förstått att de flesta har tjuvläst ett tag innan de vågar "komma ut". Det kändes bra pirrigt att skriva det första bidraget! Tänk om ingen svarar? buhu buhu

Tack mugglesfan och alla ni andra för det varma välkomnandet.

Jag har svårt att föreställa mig att man i jobbet överhuvudtaget använder ordet Pimmel: Guten Tag Herr Frindt. Lange nicht gesehen. Wie geht's Ihnen? Und wie geht's Ihrem Pimmel?

Fast jag har lärt min man att fråga - Hur mår din snopp? på svenska. Det är alltid bra att kunna i fall man skulle träffa på några snälla svenskar! Nu ska jag sluta prata om snoppar...

vi försöker inte aktivt att bli gravida, men vi skyddar oss sedan september 2006 inte längre. Vi tänker båda två som så att det som sker det sker. Vår strategi är att om vi inte "försöker" så känns det mindre stressigt om det inte skulle bli något.

Och du?
Hur länge försöker ni?

Nej, hur länge har ni försökt?

Ja, det kan ta flera år innan det lyckas. Jag tror att jag skulle bli helt tokig efter ett tag om jag var tvungen att gå igenom den väntan, sorg och stress som det faktiskt innebär varje månad i väntan på mensen eller icke-mensen. Jag beundrar de som inte ger upp!

En sak har jag länge undrat över: Är din man svensk eller amerikan?

Vi träffades här i Berlin på en bar. Han jobbar med inredningsdesign och rumsgestaltning och höll på att bygga om baren när jag kom instörtandes och skulle hjälpa till med att slipa, måla osv. Vi fattade genast tycke för varandra, men vi var båda upptagna på annat håll. Det tog hela fyra år innan vi blev ett par och förra året i oktober gifte vi oss.

Jag måste erkänna att jag lyckligtvis inte känner mig så stressad, eftersom jag redan har två barn (17 och 15). Vi trodde tills nyligen att vi inte ville ha barn alls, och såg fram emot mina framtida barnbarn. Ödet ville annorlunda och jag var gravid i nov. förra året. Då märkte vi hur varmt, mjukt och vackert underbart det ändå är! Ja, och på den vägen är det.

Planerar ni att flytta hem till Sverige när det blir dags att föda? Jag utgår naturligtvis ifrån att det kommer att funka för er!

Ja muggles-fan, ett tidigt sådant. Fast det var ändå jätte jobbigt att komma över.

Där blev det fel. Förlåt! Inlägget var naturligtvis riktat till vänner-fan!!!

sweetstreet: ja, jag är väl hemma ett par gånger om året och barnen, som har svensk pappa, är ofta här hos mig och min man. Det fungerar bra, eftersom de är så stora nu. Min son fyller 18 i år och vill komma ner och jobba efter gymnasiet.
Jag antar att det är mycket svårare att åka hem för dig som bor så långt bort!?

Dessutom är det en spännande erfarenhet att få föda barn och uppfostra dem i etn annan kultur. Tycker inte du också det? Ett annat plus är ju att de lär sig ett till språk.

Dessutom en gång till: Ditt framtida barn kan ju t.om. bli president! Det kan inte Arnold Schwarzenegger...

Men barnet kan i alla fall flasha med att vara amerikan!

I Tyskland är hemmafru fortfarande ett begrepp. Många mammor är hemma med barnen tills de börjar skolan vid sex års ålder och jobbar därefter halvtid. Skattesystemet för gifta föräldrar gör det ekonomiskt möjligt. Det finns dagis och dagisliknande institutioner, men just i Berlin är det svårt att få tag på en plats på ett bra dagis. (Icke)Pedagogiken är ofta fortfarande präglad av DDR-tiden. Många barn och få fröknar. Strängt och diciplinerat. Tysta barn är bra barn.

och det där med att skryta med att vara amerikan var bara ett skämt... Fast jag tror nog att många ser det som en fördel att vara "mer än svensk, tysk eller vad vet jag"?