När märker man av att man är...GRAVID???
O, ja! Vill att det blir fler pluss i tråden!
*hoppar och viftar med +flaggor*
Hoppas att röda faran håller sig borta!
O, ja! Vill att det blir fler pluss i tråden!
*hoppar och viftar med +flaggor*
Hoppas att röda faran håller sig borta!
Då späder jag på neggigheten lite.
:[ Luskade just reda på att cheferna på avdelningen tänker placera om mig till ett större rum med mer folk (som jag absolut inte gillar), på norrsidan utan sol - bara för att det tycks passa organisationsförändringen.
Vad hände med att fråga först??? Det fanns en anledning att jag valde ett litet rum på solsidan med en sjysst kollega när vi fick välja i våras. :[:[
Fattar de inte att jag är deppig nog i november utan bebis i magen - utan behöver trycka till lite extra????
(Ok, kanske lite svårt att förstå det där om bebis, även om alla säkert räknar med att jag får en snart.)
Deppar extra för att mannen inte riktigt vill inse att det där med barn inte är så lätt. I alla fall inte prata högt om det.
Fast det började röra på sig lite i huvudet igår. Kanske polletten trillar ner snart - att det inte bara är jag som behöver äta nyttiga saker och piller, gymma, stressa av (?), gå till doktorn etc. :[
*mumsar på en kanelbulle för att känna mig lite bättre och "tryggare" - comfort food av bästa sort*
Jo, jag mejlade chefen om mina åsikter. När jag blir upprörd blir jag tyvärr ledsen - inte bästa utgångspunkten för förhandling. (Hatar verkligen att vara sån.) Skrivna ordet fungerar bättre, om jag bara tänker mig för vad jag skriver.
Kanelbullar - jo, visst kan man gå upp i vikt. Men någon gång ibland så behövs de. Tack och lov inte kanelbulledeppig så ofta. :) Hade jag möjlighet skulle jag deppa av mig på ett träningspass, men då är det svårt att sitta vid skrivbordet samtidigt.
Men det gåååår att deppa av sig lite genom att gå ut och gå (i skogen), och låta tårarna spruta.
Eller om jag är arg - gå på ett boxpass eller kanske ut och springa.
Eller baka bröd (bullar!!), den är bra. Inget är så tacksamt att slå på som en bröddeg. Förutom möjligen soffdynor som ska puffas till.
Enda problemet med sån här aktivitet är väl tränigsvärken som kommer efteråt, för du tappar ju greppet om hur mycket du tar i. :(
Fast trots all eländig stress och förkylning så har vi lust. Men ändå knyter det sig "på slutet", för båda.
Ni vet - så där "nästan" där...
Jag har ju fortfarnde håll / kramp i mellangärdet efter gårdagens försök. :( *rodnar lätt*
Fast nu var det ju jag som kämpade för att komma åt simmarna... :( Därav håll i sidan. Forsatte där den förkylda älsklingen slutade.
Mig själv skiter jag i, just nu.
Nåja, nya tag ikväll. Ska koka ihop någon avstressande upphetsande historia som gör att det blir vulkanutbrott i Tyresö!
Är laddad till tusen med bullar och choklad. Och tron kan förflytta berg... :D