När märker man av att man är...GRAVID???
Jag la den i servetten och lät servitrisen ta hand om den, moahahahaha..... :D :D :D :D
Jag la den i servetten och lät servitrisen ta hand om den, moahahahaha..... :D :D :D :D
(Det kunde hon gott ha)
Nä, hade det varit din hade jag tagit hand om den som ett husdjur och sen satt mig på första flyget söderut och överlämnat den till dig. Självklart!!!
Men vafan, inte visste jag att gävle låg söderut???
Detsamma, se till att få lite stock ikväll, det borde muntra upp dig. :D
sweet - läste om mitt inlägg från 17.29 och insåg att det ju inte alls låter som att jag håller med dig... Hrrm...
Det jag menade var att jag håller verkligen med dig i att generna inte är det viktigaste utan kärleken och omgivningen under uppväxten, och vore det bara mitt sunda förnuft och min hjärna som var inblandad skulle jag bara adoptera. :)
Det måste alltså vara människans urdrift att fortplanta sig som bara lägger sig över allt och bestämmer, vilket irriterar mig lite när jag tänker på det - jag är van vid att bestämma själv! :)
Hur som helst, går det att fatta hur jag menar???
Hey! Otroligt intressanta diskussioner under natten, typiskt att vi var och handlade julmat igår och min projektledare vill ha något slags resultat av mig idag...
;)
Apropå arbetslöshet är man väldigt fel ute om man värderar människor i hur mycket pengar de har eller hur länge de har gått i skolan. Jag är en sk karriärkvinna inser jag ibland lite förvånat, men det är ju inte så jag definierar varken mig själv eller mina vänner. :) Jag har haft tur och kunnat välja en yrkesväg som ger mig både bra betalt och möjlighet att "göra karriär", samtidigt som jag har ett jobb som jag verkligen tycker är kul! Ok, då, inte alla dagar... ;)
Men, ni har nog alla redan lämnat den diskussionen så jag ska sluta plåga er.
Hjälp, vilken mardröm jessie!! Vilket tur att det gick bra! Jag tänker som så om mina ärr att de berättar en historia om mig, så jag skulle inte vilja vara utan dem.
Plåga er med ointressant pladder menar jag. :)
God Jul Mindre!!!!
Page - Jag förstås känslan av underlägsenhet. Jag har aldrig varit arbetslös , men däremot suttit utan uppdrag en längre tid (är konsult), och då kan jag lova att man känner sig värdelös!!! Men jag tog mig igenom den perioden (otroligt viktigt att man har stöd och uppmuntran från familjen då) och nu har intervjuer blivit positiva utmaningar i stället. :)
Jag blir också imponerad av forskare, och snickare, och förskollärare, och sjuksköterskor, och yrkeschaufförer osv, för att de har egenskaper som jag inte har - praktiska eller teoretiska! Sånt som jag är duktig på vet jag ju att vem som helst kan klara av (det är ju inte nödvändigtvis så, men det man själv kan upplever man ju som enkelt), så det imponerar inte lika mycket. :)
Ojojoj, vilken psykoanalys såhär på fredag eftermiddag!! :D