Att orka göra slut...

Hej

Ja ni, jag har fortfarande inte gjort slut. Trots att det har hänt en del som fått mig ännu mer ledsen. Behöver inte gå in på det. Skäms som stannar kvar faktiskt. Han har nu lovat att saker och ting kommer bli annorlunda. Han säger att han älskar mig och vill ha mig i sitt liv. Jag betyder allt för honom och han vet han sårat mig, men det kommer inte hända igen. Nu ska han "visa" hur mycket han älskar mig bla bla bla. Just nu pluggar han så det har inte hänt så värst mycket.

Jag litar inte ett dugg på honom, känner inte lika mycket för honom heller. Ibland bara avsky. Men så kommer det över mig att vi ska ju flytta ihop, resa, bilda familj osv. Och jag älskar ju honom, men vad är det jag älskar egentligen...? Och så kommer han tjäna bra och har redan pengar.

Det sägs ju att ingen annan kan göra dig lycklig men jag tror jag lever på det...

Blir galen på mig själv, vad håller jag på med? Varför kan jag inte ta mig ur det här. Rädd för att va ensam, visst. Tror nog inte jag kan få "bättre" än så här.

Suck!

Ja man läser ju vad man vill läsa... Det är inte så att jag tar del utav hans pengar. Det är faktiskt jag som betalar för det mesta, ja nästan allt JÄMT. Ska inte behöva förklara för dig men han har betydligt mer än mig på sparkontot. Och jag vet han kommer tjäna bra. Jag kommer klara mig själv när jag är färdig med min utbildning som de flesta, men klart jag tänker hur det kan bli. Vem gör inte det? För tillfället lever jag på csn, bäst att skriva det så du inte drar några andra egna slutsatser... Du får tro vad du vill men jag hoppas de andra som läser detta förstår mer än du.

Jag har väl inte det bästa själförtroendet men nån hora är jag iaf inte!