Att orka göra slut...

Jag har varit i en liknande situation som du för ett antal år sedan och det bästa jag gjorde var att göra slut med den killen. I mitt fall gick det faktiskt så långt att jag var tvungen att gå i terapi efteråt för jag mådde så himla dåligt men idag är det det bästa jag gjort.

Nu har jag precis gift mig med världens underbaraste man så det finns ljus i slutet av tunneln (även om det ibland känns väldigt långt borta)

Känns det inte bra - gör slut. Det är väldigt få gånger man ångra sig.

Kram till dig.

Om du är säker på att du vill göra slut så gör det. Du orkar mer än du tror för när han är väck ur ditt liv slipper du oroa dig och tänka på att han behandlar dig illa. Du kommer ha mycket mer kraft kvar till dig själv.

Å andra sidan om du egentligen inte vill göra slut så tror jag terapi vore på sin plats. Särskilt om killen inte tycker att det är "nåt fel" på hur ni har det nu.

Hoppas det ordnar sig, hur du än väljer!

Snälla vioola - ni har ett distansförhållande där ni inte ses så ofta och du blir ledsen de få gånger han hör av sig. Jag menar - vad är det du kommer att sakna om du gör slut? Ni verkar också använda ordet "älska" väldigt lättvindigt måste jag säga. Ingen som "älskar" beter sig som ni gör!

Jag tror att du håller krampaktigt fast vid honom eftersom du fått för dig att du annars blir helt ensam. Bättre med ett dåligt förhållande än inget alls - typ. Men det är faktiskt helt fel! Tänk tvärtom istället! Du är en kanontjej som har alla möjligheter i världen att träffa någon som gör dig glad och lycklig, som får dig att skratta istället för att gråta. Detta kommer dock aldrig att ske så länge du behåller skygglapparna på, och inte avbryter ditt s.k. förhållande.

Säg till honom att du inte längre vill betrakta er som ett par, att du vill vara fri att göra och träffa vem du vill. Att du inte ser någon framtid i ert förhållande, att du söker en helt annan typ av kärlek. Lämna sedan din kokong och börja träffa folk. Lägg upp en profil på någon dejting sajt - jag lovar, finns inget bättre för självförtroendet! Du kommer att upptäcka att du är en eftertraktad ung (gissar jag) dam!
Så - ryck upp dig och ta tag i ditt liv, en massa kul väntar på dig, bara du vågar tro på det!

Köp boken
Dumpa honom : han vill ändå inte ha dig..

Så ska du se hur stark du blir..

Kram Silla

vioola:

jag levde i många år i ett förhållande som inte gjorde mig lycklig utan bröt ner mig. Att göra slut var det svåraste jag någonsin gjode - i några veckor! Det som chockerade mig mest var att när den första chocken lagt sig inser man att det svåraste var att leva i det där förhållandet. Efter att vi gjort slut frågade alla mig hela tiden om jag var ok, om jag mådde dåligt etc, och mitt svar till alla var: jag mådde dåligt I förhållandet, det var då det var svårt inte nu. Det är en fantastisk känsla när man inser att det faktiskt inte är svårare att göra slut utan lättare.

Jag skulle inte stanna i ett förhållande där man känner sig nedbruten. Det är alltid svårt att bryta upp från en relation oavsett hur den ser ut men man kommer igen och senare inser man att man faktiskt klarar sig riktigt bra på egen hand.

vioola

Min förra kille gjorde precis likadant och jag kände som dig. Distansförhållande är något som jag aldrig skulle ge mig in på igen.

I början ringde både han och jag frekvent till varandra. Men sedan avtod det. Det slutade med att det var bara jag som ringde. Det kunde gå 8 veckor mellan, utan en enda signal eller sms.
Efter många månader så insåg jag att det aldrig skulle fungera. Så jag tänkte att jag skulle göra slut. Saken var bara att han inte ringde upp mig, när han såg det på nummerpresentatören. Så det slutade med ett sms till honom, där jag avslutade det hela.

Du kan ju dra detta exemplet så kanske han fattar vad som kan hända.
Men din kille kanske inte är så fullt j*vlig som denna var.

Lycka till.

Man orkar mer än man tror. Och även om man inte tror det så kommer man må mycket bättre efter att man gjort slut, när man känner att man har tagit tag i sitt liv och gjort något för sig själv. När jag gjorde slut efter ett väldigt jobbigt förhållande trodde jag att jag skulle sakna honom enormt, men så fort han hade flyttat ut var det som en stor tyngd lyfts från mina axlar. Det märktes skillnad direkt. Sen tog det två år innan jag had hittat tillbaka till mig själv igen, men det gick. stanna inte om du mår så dåligt.
Lycka till.

Hej

Ja ni, jag har fortfarande inte gjort slut. Trots att det har hänt en del som fått mig ännu mer ledsen. Behöver inte gå in på det. Skäms som stannar kvar faktiskt. Han har nu lovat att saker och ting kommer bli annorlunda. Han säger att han älskar mig och vill ha mig i sitt liv. Jag betyder allt för honom och han vet han sårat mig, men det kommer inte hända igen. Nu ska han "visa" hur mycket han älskar mig bla bla bla. Just nu pluggar han så det har inte hänt så värst mycket.

Jag litar inte ett dugg på honom, känner inte lika mycket för honom heller. Ibland bara avsky. Men så kommer det över mig att vi ska ju flytta ihop, resa, bilda familj osv. Och jag älskar ju honom, men vad är det jag älskar egentligen...? Och så kommer han tjäna bra och har redan pengar.

Det sägs ju att ingen annan kan göra dig lycklig men jag tror jag lever på det...

Blir galen på mig själv, vad håller jag på med? Varför kan jag inte ta mig ur det här. Rädd för att va ensam, visst. Tror nog inte jag kan få "bättre" än så här.

Suck!

Du kan få det bättre och du är värd bättre! Men bara du kan ta tag i att få det bättre.

Kram!

Vi har turen att leva i en världsdel där vi själva väljer våra män och förhållanden, där vi kvinnor kan försörja oss själva och där vi kan kräva kärlek och respekt utan att bli lynchade för det. Ändå väljer många av oss att stanna kvar i sopiga förhållanden... Dåligt självförtroende kan vara en förklaring men stannar man för att mannen har pengar - ja då har man knappast rätt att klaga...

Ja man läser ju vad man vill läsa... Det är inte så att jag tar del utav hans pengar. Det är faktiskt jag som betalar för det mesta, ja nästan allt JÄMT. Ska inte behöva förklara för dig men han har betydligt mer än mig på sparkontot. Och jag vet han kommer tjäna bra. Jag kommer klara mig själv när jag är färdig med min utbildning som de flesta, men klart jag tänker hur det kan bli. Vem gör inte det? För tillfället lever jag på csn, bäst att skriva det så du inte drar några andra egna slutsatser... Du får tro vad du vill men jag hoppas de andra som läser detta förstår mer än du.

Jag har väl inte det bästa själförtroendet men nån hora är jag iaf inte!

Jag tycker inte att du är någon hora, jag tror dessutom att jag möjligen förstår lite vad du menade.
'
Själv kommer jag från en bakgrund där pappa arbetade hårt och min mamma ägnade sig åt andra värden ex sina intressen vilket hon tyckte var viktigare och gav mer livskvalitet än att jobba heltid. Men med bara en heltidsinkomst i en familj blev ekonomin ganska begränsad.

Det är delvis en anledning till att min partners ekonomiska handlag och ekonomiska framtidsutsikter har betydelse för mig.
Jag tror att jag skulle ha svårt att leva med en person som i likhet med många av mina bekanta, lever på Akassa för att de inte orkar jobba. Av moraliska skäl javisst men också för att det antyder en viss levnadsstandard.

Efter att ha pluggat i flera år och levt på CSN har i alla fall jag bestämt mig för att höja min levnadsstandard. Att ha en partner som inte delar den idén vore ju direkt kontraproduktivt.

Det är alltid lättare för folk som har pengar och kommer från medelklassbakgrund eller vars familj har pengar eller som alltid har haft sparade pengar, fastigheter, sommarhus, bättre bilar, aktiersparande, fonder etc. att uttrycka sig nedlåtande om folk som gör ekonomiska överväganden i sammanhang där man borde låta sig styras av "sitt hjärta".

vioola vi mååååste prata maila mig på mizzmyztic@hotmail.com så får du min andra mail adress!!!

vi måste bara göra det!!!!!
kram från en i samma situation