Någon som läst...

Tack för rättningen, poison ivy ska det givetvis vara.

Nej, det är absolut inte sensmoralen, i alla fall inte som jag ser den. Jag ser två människor som ställer upp för varandra, och gör varandras tråkiga uppgifter då och då. Jag upptäcker det ofta själv, att jag kan välja mellan att plocka upp strumporna från golvet, eller gnälla om det. Vilket gör oss båda lyckligare? Att jag plockar upp de där strumporna, förstås! Han kanske pussar mig, säger tack eller tar ut soporna, som tack för att jag tvättar.

Ang det med drottning så är det en fri översättning, såhär står det i boken (ungefär, jag hittar inte stycket just nu): "Chuck treated me like I had given him $10 000! I swear, he went crazy!"

Jag tycker absolut inte det verkar som att hon är ensam om att göra "tråkiga saker". Det är svårt att förklara i en översättning, därför att jag inte kan översätta tonen (svenska är ett tråkigt och tomt språk).

Ja, det gör det (även om boken är ur hennes synvinkel). Han handlar alltid, varje gång, för hela familjen (de är 6 pers), eftersom hon inte har tålamod till det. Hon brukar gräla på honom när han missat ta hem något som hon skrivit upp på listan, och han svarar alltid "jag är så dum, kan inte du göra det?"... och det får alltid tyst på henne, för faktum är att hon inte orkar. Hon berättar om hur han kan dammsuga, eller klippa alla pojkarnas naglar (80 stycker naglar!).

Det är svårt att behöva försvara den här boken, för det finns så mycket jag inte kan förmedla, utan jag ber er läsa den själva. Den finns på fjärrlån på biblioteket. Den har fått mig att le igenkännande och skratta åt vardagens små händelser. Det kändes för mig som att någon förstod och att jag inte var ensam med att ha en relationsleda då och då. Jag fick en bekräftelse på att man inte behöver slåss om småsaker som att diska, eller de förbannade strumporna på golvet, eller köra feminism, för att ha en bra relation. Och framför allt fick jag bekräftelse på att jag har en bra idé om relationer, att den grundtanke jag har faktiskt fungerar.

Om det sedan är toalt emot PK just nu, det skiter jag i. Jag trivs och boken var underbar. Punkt.

Jag har känt mig osäker, eftersom jag har en mycket traditionell syn på förhållanden och det inte är så populärt just nu. Min osäkerhet gäller allra främst det faktum att jag sköter 95% av hushållet, går i skolan och är ändå med min sambo på 95% av hans aktiviteter, även fast han är sjukskriven och därför hemma (i.e. skulle kunna uppfattas som att han "inte ställer upp för mig").

Det är svårt att förklara för andra varför jag tar ett så stort lass av allt arbete. Jag menar, hur förklarar man att jag trivs med att se honom le åt mig, medan jag småplockar eller dammsuger? Hur förklarar jag att det är roligt att tvätta? Hur förklarar jag att det tänder en varm känsla av otrolig tillgivelse hos mig, när jag får passa upp på honom?

Det är så långt ifrån PK (politiskt korrekt) som man kan komma, utan att gå helt D/s eller M/s.

Att veta att någon annan har lite samma grundtanke, om än inte går till de längder jag gör, är förbannat skönt. Jag har kollat hemsida efter hemsida, från Slaveregistry till BT till Taken In Hand, och ingenstans finns det en aning om denna känsla. (Taken in Hand kommer dock närmast) Även här på BT har jag hållit mycket tyst om vissa aspekter av mitt förhållande, för jag har förstått att jag skulle få mycket kritik... (eller är det bara en förutfattad mening?)

Gör jag rätt eller inte? Jag vet inte. Jag är lycklig. Efter att ha läst den här boken får allt med PK vara, inget förhållande är perfekt som Iris så underbart förklarar. I just don't give a sh*t no more.

Nej, jag har inte sett den filmen, ännu. Däremot har jag hört väldigt mycket om den, så det kanske vore en idé att se den. Jag har haft många D/s och M/s tankar, eftersom den känsla jag får är i princip samma som den som en submissive eller slav har. Dessutom är det så fascinerande.

Jag vill betona att min sambo ställer upp för mig, men på ett mycket eget sätt som är svårt att förklara.

Taken In Hand kan man läsa om här: www.takeninhand.com

Bah, jag läser igenom mina inlägg och inser att jag har varit nååååågot stingslig. Jag ber hemskt mycket om ursäkt, speciellt dig Anne.

Nej, det är inte (bara) en sexuell grej. Det är bara något jag trivs med och något jag tycker om. Det är så synd att det är svårt att förklara för andra, för det känns som om jag inte har någon alls att anförtro mig åt, oavsett vart jag vänder mig. :( Är nog därför jag är stingslig. (Vänner har jag ju inga sedan vi alla spriddes för vinden med flytt, universitet och annat) Jag har ju min underbara sambo, ändå, men jag vill inte tjata sönder honom...