Summan av allt fortsätter

Hur mår ni alltså ;)

Åååå ha det supernajs och hälsa alla mina vänner i Champagne!

Kram, G

Wow vad spännande att läsa om alla era nyårsäventyr, inte minst Trollsländan trots att du ligger på soffan och mår dåligt din stackare. Mådde själv lite tjyvens igår men bäddade fettigt och gott i magen med en portion "gooh" kalv i dillsås. There's nothing like husmanskost dagen efter. Nu ska jag, mannen och pappa gå och prata lite ekonomi. Usch och fy.

Kram, G

PS: Lapinette - jaa, det måste vi göra!

Såg förövrigt Borat igår... och blev inspirerad till ett nyårslöftet "do the sexy-time" mera ofta. Så att jag a. kan ha trevligt och b. kanske också kan ligga på soffan och må dåligt en dag, utan att ha druckit en droppe ;)

Hej vänner! Å vad tiden har galopperat förbi alldeles för snabbt här i Sverige... åker i morgon efter lunch :( Hinner med att packa ikväll och en sista skogspromenad i morgon, vill verkligen etsa fast den där doften av mossa och löv för sen dröjer det ett halvår till nästa gång.

Roslagsbrud, kanonkul att få en liten nyårskrönika av dig. Min dito kan väl sammanfattas med ett enda ord: Shanghai! Och så alla konsekvenser därav... som hastigt avslutad karriär, flytt från Stockholm, försäljning av lägenhet, återförening med min älskling efter tre, långa år, många nya vänner och erövrandet av en helt galen värld. Men det coolaste är nog att jag lärt mig prata kinesiska, i alla fall hyfsat, på fem månader. Shit alltså, det hade jag aldrig trott för ett år sedan...

Lapinette: Du har ju också förenats vetja. För det var väl nu i år? Tänk att för ett år sen höll du på och pendlade fram och tillbaka mellan Cannes och Stockholm. Och verkade rätt trött på det... Ogift var du också.

Majs: Såklart vi minns dig, så sprakande vacker du var, GRATTIS till allt! Du verkar ha levt flera liv inom loppet av ett år, hur blev det med barnet..? Pojke, flicka..?

Trollsländan: Du har ju skrivit en bok också!

Nu ska jag fortsätta att packa. I synnerhet de dyrt inköpta leksakerna (mulberryklänning, Palm-telefon, slirre till mannen och väska till honom) ska ju se ut som om de, eh, inte varit använda. Så att vi får tillbaka många sköna skatteslantar. Sen ska alltihop vägas och om vi skulle ha några kilo över fyller vi till bristningsgränsen med vin!

Tror bestämt att vi ses i Kina, nästa gång.

Kram, G

Psst Roslagsbrud: Patrick Süskinds Parfymen? Jag ÄLSKAR boken så... tack för tipset!

2006 kan sammanfattas på ett annat sätt: Eufori!
2007 får däremot inte samma kickstart. Tillbaka i Shanghai, i stanken och larmet, jetlaggad beyond belief. Igår morse gick mannen och jag en lång promenad i min favoritskog, lager på lager av mossa, lavbehängda grenar, mjuka mattor av lingonis och på andra sidan tallarna sandstranden och det skummiga havet. Så ser det ut i byn där det växte upp. Här kan jag knappt andas, kolröken ligger tjock och himlen är grötigt brun, bakom kan solen bara anas. Det hade kunnat vara en sån vacker dag idag, men det är det inte.

Som ni hör är jag inte lika glad som tidigare över att bo i Kina. Mannen håller modet uppe, just nu är han på jobbet trots att det är lördag, men intalar sig själv att det är mysigt att jobba när det inte är så mycket folk på plats. Eller också känner han ärligt och upprikigt så. Vi har i alla fall bestämt oss för att flytta tillbaka till Stockholm, inom loppet av ett par år. Under tiden kommer jag att göra allt för att få ut så mycket som möjligt av tiden här. Mitt största problem nu är att jag blir sjuk av luften, hostar och snörvlar konstant och måste hålla hypokondriska tankar stångna med stor möda. Ikväll får vi i alla fall lov att gå på nån trevlig restaurang och lite massage, för det är den typen av aktiviteter som gör livet värt att leva här. En annan grej som känns både jobbig och kul just nu är skolan... vi har tentor om en och en halv vecka och här sitter jag och borde plugga, för jag har både glömt och kommit efter. Å andra sidan... jag pluggar ju för att det är kul!
Är i alla fall säker på att det blir bättre snart. Mannen och jag har hittat nån sorts balans där vi kan prata om att vi tycker att det är tufft här ibland, utan att förlora vår i grunden positiva livssyn (fast mannen är bra mycket mer positiv!).

Grattis Trollsländan! Du är så duktig. Lapinette, har förstått att du gjort en spikrak karriär, kan avundas er (känner åtskilliga) som jobbar fokuserat och tydligt, för mig är det mycket svårare. Inte så att jag är obegåvad, kan i själva verket en massa grejer, hade 4,9 i snitt när jag gick ut skolan, var nog bra i allt utom gympa. Men när det är så svårt att välja blir det lätt att man skuttar runt hela livet. Min mamma är likadan, har nog berättat om henne förr, hon syr egna kläder, stickar, lagar fantastisk mat, vinner korsordstävlingar, pratar 9 språk och har jobbat hela sitt liv som forskare inom mikrobiologi.

Min profil ser ungefär lika spretig ut, därför passade journalistyrket perfekt. Men ändå var det lättast under de år när jag var specialiserad (musik). När jag tröttnade och ville skriva om människor, mat, hästar, vetenskap, mode, inredning, utlandsfrågor och en hel del annat blev det genast svårare för arbetsgivarna kunde inte placera en lika lätt. Kan man nischa sig är det helt klart en fördel. Men jag blir så snabbt uttråkad! Någon annan som känner igen sig..?
Ser i alla fall fram emot att så småningom återuppta copywritandet, ett annat yrke som funkar perfekt för oss spretisar.

Utvandraren: Vi började ju vår stockholmssejour med en flaska Gosset i badkaret. Den var god, men för vår smak lite för sur. Precis som, sorry Lapinette, Pol Roger. Antar att vår smak är mildare, blommigare, mer feminin. Eller..? Vi älskar ju Möet och Laurent Perrier. Drack också min första och enda Dom Perignon förra året, den var förvisso krävande men fantastiskt komplex. Ser fram emot att testa några fler dyringar framöver.

Nu ska jag lära mig hur min födelsedagspresent funkar... inte den rosa Lanson-champagnen utan min Palm Smartphone. Ska ju installera ett engelskt-kinesiskt lexikon också!

Må bra och ta djupa andetag för mig... och drick världens godaste vatten nästan gratis.

Kram, G

Hej vänner! Vaknade kallsvettig med halsont, imma på rutan och iskallt på golvet, bredvid låg mannen i en skrynklig, trött knut. Fick helt enkelt med våld tvinga den här dagen till att bli bra. Och det blev den ju. För även om det är kallt var luften faktiskt riktigt bra, himlen nästan blå och solen strålade. Efter en sölig frukost i sängen (skånskt "sölig" som i "långsam") med espresso, brunt bröd, omelett och fruktfat gav vi oss ut på en långpromenad. Först bort till min cashmerebutik där de lyckats misslyckas med ännu ett plagg (en halsduk, liksom... hur svårt kan det vara? ), men jag hade ju bestämt mig... bra dag, bra dag. Käkade supergod lunch på underbara Element Fresh, jag en sallad med lax och en massa rostad mandel och så flera smoothies med blåbär (antioxidanter!). Efter det gick vi iväg till min pedikyrist för att med gemensamma ansträngningar använda upp presentkorten som jag fått av rara väninnor (älskar kompisar som fattar vad man vill ha!). Trist grej: Varför behandlas män alltid som skit på skönhetsställen? Det är samma sak varje gång, antingen behandlar de helt enkelt inte män, eller också får mannen pröjsa överpris och bli knådad av någon tafatt novis. Här skulle alltså min man betala lika mycket som jag för mani+pedi, UTAN färg! Lyckades i alla fall pruta ner priset med symboliska tio procent, varpå mannen självklart fick just novisen, men efter att ha försjunkit med varsin kopp kaffe i soffan hade vi det i alla fall riktigt trevligt, med varsin bok.

Lapinette - jag läser just nu FANS av Fredrik Strage, apropå det förflutna... en riktig trip down memory lane! Men alltså... man vill ju alltid ha vad man inte har. Tycker personligen att du verkar ha ett drömläge, du råkar ju bara vara anställd men "fast" är du väl knappast, eller? Du kan ju byta när du vill. Klart, har man stora lån (och det har man väl oftast om man äger nåt rymligt i innerstan) är man ju fast av den anledningen. Själv har jag alltid tjänat skitdåligt, förutom under min reklamperiod. Som journalist sliter man hund och tjänar i allmänhet dåligt, tidvis bodde jag i kyffen på 12 kvadrat i London bara för att kunna prioritera ett spännande jobb. Är nog alltid en avvägning mellan bekvämlighet och spänning. Just nu har vi det bra eftersom vi har betalt bostad. I gengäld saknar jag ju Sverige så att jag nästan blir tokig. Inte blir det bättre av tentan som stundar om en vecka... har glömt nästan all kinesiska. Känns ändå som om man är grymt prioriterad, vi kan ju välja var vi vill bo! Det är alltså svårare för en kines att flytta INOM Kina än för en europé att få visum i Kina! För att inte tala om hur omöjligt det är för dem att få resa och plugga utomlands... bara som en jämförelse.

Hur mår ni?

Kram, G

Roslagsbruden: Tack för tulpaninspiration! Idag var ju riktigt vårlikt och jag behöver peppa mig med blommor. I de flesta affärer finns bara samma sorter, liljor, papegojblomma och några trista nejlikor (hatar nejlikor), men nu har det råkat öppna en helt fantastiskt fin liten blomsteraffär som flyger in exotiska blommor som tulpaner, direkt från holland. Priserna är lite lägre än i Sverige...

Utvandraren: Vad härligt med slott i Norge, finns det många? Hur ser de ut? Klart, ni har ju en kungafamilj så ni måste ha slott, man förknippar bara inte Norge med slott. Har du förresten hört om mina norska favvoband Kings of Convenience och Röyksopp släppt något nytt?

Fast alltså det krävs ju någon sorts mod för att våga sitta med en massa vilt främmande människor på ett kontor, äta lunch när man är mensig och på dåligt humör, ta på sig ansvaret att gå till jobbet varje dag och faktiskt leverera. I synnerhet om man kanske inte brinner för det man gör. Sen Lapinette, tror jag kanske att våra nuvarande livsstilar har att göra med hur vi växte upp... du dansade (läs - urtypen för någon som är spännande!), jag hängde med näsan över böcker. Sen kan jag ju inte påstå att jag gillar att snöra på mig en ryggsäck och bergsvandra i Tibet... usch. Nä, vi lever nog rätt tryggt här.

Izunia: Vi hade grymt mycket prylar och möbler, det kändes otroligt befriande att stuva in alltihop i ett magasin. Men det berodde nog på att vi verkligen ville åka iväg. vill man inte resa bort, då vill man väl leva med sina prylar omkring sig kanske... hundar är nog lättare att ta med sig, här vimlar det av Expats som har med sig sina husdjur. Vad säger din man då? "Risken" med att gifta sig med utländska män är ju att man kanske behöver flytta en dag... eller också kanske de tvingas stanna i all evighet på en plats där de inte trivs.

Har era män lyckats skaffa sig vänner i Sverige förresten? Kan nog vara lite tricky. Min man lärde sig svenska på ett par månader, annars hade han nog fått det tufft. Men han var å andra sidan tjugo år och singel så det var inte så svårt.