Aaarghhh! Treårskris...

Finns det någon uttalad treårskris i förhållanden så har vi definitivt nått den nu!
Blir galen, vi bråkar varje kväll och har gjort i snart två veckor. Känns som om det är samma saker vi ältar hela tiden.
*Han vill ha barn nu, det vill inte jag.
*Jag gnäller för han aldrig får tummen ur röven att ta tag i saker.
*Renoveringen av huset.
*Min överdrivna svarsjuka (jag erkänner!)
*Vår olika syn på sex. Jag vill jämt, han vill aldrig.
*Julklappar som ska inhandlas.
Och en massa mer...
Ändå kan vi efter bråken pussas, säga att vi älskar varandra och faktiskt mena det men utan att vi egentligen löst ett skit av alla våra dilemman.
Vi får en sån här period varje höst, jag ser ett mönster.

Suck, är det så här att ha ett förhållande!? Giv mig styrka Gud