Hej allihop! Nu är jag tillbaka från Finland och begravningen. Det känns skönt att vi var där, nu har jag fått säga adjö till "lilla mommo", som mina kusindöttrar kallade henne. Det är första gången som nästan hela släkten var samlad på ett och samma ställe, det var bara en av mina kusindöttrar som fattades.
Det känns som att släktskapet mellan oss är starkare än någonsin, min kusin vill tydligen hellre gå på vårt bröllop än att fira sin egen 40-års dag. Så nu har jag 14 gäster till att bjuda in, sen är det väl osäkert hur många av dem som kommer. Mamma erbjöd att hon kan betala för deras kuvertavgifter, men jag tror nog vi kan reda ut det utan hennes hjälp.
Plus att det verkar som att vi kommer ha ett bröllop med barn trots allt, fast där känns det hel konstigt, jag känner verkligen inte för det. Jag har bilden av ett bröllop där alla är mer eller mindre vuxna. Men min mamma tycker inte att vi kan bjuda in min yngsta kusin utan att också bjuda hennes nu 3-åriga dotter. Och bjuder vi henne, så kan vi ju inte säga att Mikaels kusins två barn måste stanna hemma. Och låter vi de här 3 barnen komma, så blir det ju urfånigt att inte låta min kompis 2 barn komma också.
Samtidigt vill jag ju inte stöta mig med släkten nu när vi äntligen kommit närmare varandra känslomässigt... SUCK!!!!