Min morgon
Vaknar och tittar på klockan, shiiiit, vi har försovit oss. Flyger upp, helstressad och inser att det är fredag. Emil börjar skolan 9 då, INTE 8.20. Vi är alltså INTE försenade. Istället hade vi plötsligt gott om tid.
Sätter alla barnen vid matbordet och börjar rosta lite bröd, ta fram smör, ost och marmelad.
Barnen äter, ganska duktigt. Lite banan blir det oxå. Sedan ska Alice gå och tvätta sig, hon är ju så duktig nu, stora flickan ;)
Jag röjer bordet och tvättar av Ivan, minstingen. Plötsligt tänker jag att det är väldigt tyst i badrummet där Alice är. Går dit med onda aningar.
Anblicken av ungen, och den intensiva doften i badrummet får mig att inse att Daniel igår glömt rengöringsmedlet på handfatet efter att ha städat badrummet, och jag inser ju att Alice just nu är helt inkletad i ajax. Håret, kroppen, allt.
slänga unge i duschen (väldigt duschrädd unge dessutom) när man är superstressad, har en hemtenta med deadline denna dag och dessutom en son som ska vara i skolan om tio minuter, gör en inte jätteglad.
jag kände mig riktigt hemsk och elak, var så arg, trött och irriterad att jag faktiskt inte kände mig som en riktigt lämplig mamma. Alice skrek och grät stackarn men rengöringsmedel är lite svårt att få bort ur hår, så hon fick skrika.
Suck och åter suck. När hon väl var REN, för tro mig, renare än så här har hon aldrig varit ;) (ajax-ren) så torkade vi henne, kramades och pratade ut. Men stackars Emil fick rusa iväg före oss till skolan och komma för sent, vilket han inte gillar för då måste man öppna dörren där alla andra redan sitter och säga "förlåt att jag kom för sent". Stackars min duktiga Emil.
Så dåligt samvete över en väldigt stressig morgon med en mamma med uruselt humör följde med mig hem och jag har nu äntligen lyckats skriva klart min tenta, som nog tyvärr inte blev så lyckad eftersom natten till idag var den enda tid jag har haft på mig pga av att barnen varit hemma och sjuka tidigare i veckan.
Ibland kör allting bara ihop sig. Varför är det så? Alltid när man har som MINST TID.
I helgen ska jag verkligen ägna mig åt mina barn hade jag tänkt, mysa, vara lugn och ickestressad.
Detta tänkte jag en kort stund, tills jag tittade på mitt schema för den ANDRA magisterkursen jag går och ser att vi har litteraturseminaruim på måndag. VAAA??
vilken bok, hjälp, shit... Hittar boken, lyckas reservera den på ett bibilotek här i närheten och ska rusa iväg och hämta den innan jag hämtar barnen. Sen har vi släkten på besök hela lördagen, så jag vet iallafall vad jag ska göra på söndag.
LÄÄÄÄÄSA. Suck...
Jag är så trött på att vara stressad!
Någon annan mamma som känner sig riktigt usel och hemsk ibland när allt bara blir för mycket???
Godmorgon allihop förresten. Nu ska jag göra kaffe och njuta av en god frukost här framför datorn.
kramar
Anja
