Hej allihop
Vet ej om någon har märkt att jag har varit borta. Jag har nog flera hundra sidor att läsa tillbaka, så det får jag nog strunta i.
Har haft det jättekämpigt här hemma och jag ärligt talat även känt att jag nog inte ens vill gifta mig med min m2b. Vet inte alls var vi står nu, för jag sa det till honom när vi hade det enorma praktbråk som allting eskalerad i häromdagen. Sa att jag vill inte längre gifta mig med dig. Orkar inte ens tänka på vad han känner.
Han blir MÖRK under vinterhalvåret. Minst sagt. Han blir arg, lättretlig, negativ och han SUGER ur mig all min energi. han bråkar om allt och inget och han blir arg på barnen för ingenting.
Trots att jag vet att det går över när våren kommer så blir jag så fruktansvärt uppgiven, så TRÖTT. Så otroligt trött! Känns som att jag drar hela lasset själv med en tung vikt runt foten typ.
Vill inte alls förolämpa någon här inne som blir deppig och mörk på vintern, men fy f..n för att leva med honom om vintrarna. Han VÄGRAR söka hjälp. Totalvägrar. sa till honom att det kommer att leda till att vårt förhållande tar slut en dag, för jag orkar inte. Han låter det gå ut över alla. men han vägrar ändå.
Vad gör man???
Nu har vi haft några fina vårdagar och jag ser redan min älskade fina man återvända. Det är som en total personlighetsförvandling och jag hoppas verkligen att det är över nu.
Jag ska under detta år som kommer bearbeta honom angående att söka hjälp nästa höst, för jag vet att jag inte orkar en enda sådan vinter till.
å andra sidan så ska vi ju (om vi gifter oss) åka två veckor till karibien i november, så vem vet, det kanske faktiskt kan hjälpa.
Är så svårt när han inte alls har någon insikt om hur hans humör är och hur han påverkar alla andra. Han tycker att jag är överkänslig och löjlig och att han inte alls är nedstämd eller mörk. Suck!
Sen har jag haft enormt mkt i skolan, suttit uppe hela nätterna och skrivit, inte sovit nånting.
Men jag har kurerat mig med Greys anatomy. snacka om verklighetsflykt.
Nu har jag sett alla avsnitt, ända fram till USA-takt, shiiit så spännande.
Nu väntar jag på nästa USA-avsnitt som visas på torsdag! Kan knappt bärga mig. :)
Hoppas ni inte tycker att jag låter okänslig när jag säger at det är jobbigt för MIG att ha det så här. Jag gör allt för att underlätta för honom, men han märker inte det, han märker inte heller att han själv blir annorlunda, men han är så arg inuti och så frustrerad att jag inte kan fatta att han inget märker.
Iallafall så bränner jag ju ut mig själv för att jag måste kompensera för barnen, jag måste försöka vara glad fast jag bara vill gråta, jag har tusen saker i skolan och jag är ständigt arg på honom för att han är elak när han har allt det här arga inom sig. Så jag är besviken, uppgiven, irriterad och vrålförbannad.
De senaste veckorna har jag varit skitarg redan när jag vaknat och hört hans röst. fruktansvärt!
Detta måste vara sista vintern det är på detta vis. Det tär på kärleken, det vill jag lova. Även om jag vet att han inte är sån här "egentligen".
Så om någon hojtat på mig eller saknat mig. Tack :) och hej på er allihop. Ska försöka hänga här mer nu. Känner orken återvända.
Många kramar och välkommen till eventuella nya brudar :)
Anja