Varför gifta sig?

Hej!
Jag är också lite nygiken på detta med äktenskap och giftemål. Har sen liten inte sett "poängen" med äktenskap. "Självklart ska man gifta sig" har jag fått höra. Jag kommer ifrån en familj med gamla tradtioner och kultur. För mig är äktenskap INTE lika med lycka. Vissa i min umgängeskrets har en tendens att tro det. Nu menar jag inte att jag är emot giftemål. Absolut inte! Jag tror att en dag så kommer jag att VILJA gifta mig. Då står jag i en relation där jag vill gå vidare på ngt sätt. Men just nu... Varför? Hoppas du förstår mig rätt och inte tro att jag vill starta ett "debattkrig". Jag är också intresserad över andras åsikter.

Hoppas vi får ett livlig och intressant debatt!

Skillnaden i att vara gift eller sambo visar sig främst när det händer tråkigheter dvs om man separerar eller den ena dör - då är det olika regler om hur man delar resp vem som ärver.

När man får barn är det ju också så att inom äktenskapet tas det för givet att maken är far till barnen men om man är sambo måste man till socialkontoret och skriva på papper.

Min sambo säger att vi har det bra som vi har det nu, och visst har vi det... och av några sådana anledningar så behöver vi egentligen inte gifta oss, vi är lyckliga. Vi har ett underbart litet barn och det är hans framtid jag vill säkra. Om det nu är bättre ekonomiskt att vara gift när man har barn. Sen kan jag väl säga så att jag vill gifta mig, för att det ska man. Men jag behöver absolut inte gifta mig i Kyrkan, gärna inte... Jag planerar ett borgligt bröllop... men själva grejjen att vara någons fru, jag vill känna den känslan.

Vi har skrivit på papper om att han är pappan, tom tagit ett faderskapstest för att slippa någon sådan diskkution om det nu skulle vara så att vi separerar.

Vi har även testamenterat till varandra och våran son. Och gjort upp om hur vi ska göra om vi separerar.

Är det då ingen skillnad på att vara gift eller inte?!

Det verkar som ni har gjort allt. Det enda som är kvar är "lova varandra trohet tills döden skiljer er åt". Det är nog ett av de viktiga med att gifta sig.

Ja, då är väl det den enda anledningen vi har då...

Äger ni ett hus? Kolla i så fall vad som händer om den ena av er dör! Jag är inte säker på reglerna men om ni inte är gifta tror jag att barnet har rätt till sin arvslott direkt och att den "förmyndare" som utses för barnet är tvungen att kräva ut den. Alltså kan man bli tvungen att sälja huset. Om man är gifta och den ena dör ärver barnet inget förrän den andra föräldern dör. Ungefär så tror jag att det är.

Ring en jurist och fråga. Ni har väl redan kontakt med en om ni skrivit en del papper redan.

Rent statistiskt håller sig gifta par ihop längre, och de lever längre och är friskare... Kanske det kan vara nåt att hänga i granen?

Tja, ni tycks ju ha säkrat så mycket man kan ändå - annars är ju äktenskap egentligen mycket mer praktiskt och juridiskt än romantiskt - iallafall när det kommer ner till de konkreta åtaganden man gör och den konkreta innebörden. Älska varann kan man ju göra ändå. Sen är det ju när någon dör eller begär skilsmässa som skillnaderna märks mest - eller i vem som räknas som närmast anhörig om det värsta skulle hända.

Jag hakar på anne på grönkullas inlägg: hur ska samhället och omgivningen kunna veta att ni är ett par om ni inte är gifta? (annat än de som känner er förstås)

Man kan söka vilka som är skrivna på en viss adress men hur ska man veta vilket förhållande de har? Som myndighetsperson etc kan man se i registren vilka som är gifta men inte vilka som är sambo. En make är helt självklart närmast anhörig när något händer men en sambo måste ju på något sätt bevis att denne är anhörig.

För mig spelar inte stort eller litet bröllop någon roll men att man genom äktenskapet tar på sig ett stort ansvar för varandra är det viktiga. Det är helt enkelt ett viktigt avtal! (Oj så romantisk jag är då )