Skillnaden i att vara gift eller sambo visar sig främst när det händer tråkigheter dvs om man separerar eller den ena dör - då är det olika regler om hur man delar resp vem som ärver.
När man får barn är det ju också så att inom äktenskapet tas det för givet att maken är far till barnen men om man är sambo måste man till socialkontoret och skriva på papper.
Äger ni ett hus? Kolla i så fall vad som händer om den ena av er dör! Jag är inte säker på reglerna men om ni inte är gifta tror jag att barnet har rätt till sin arvslott direkt och att den "förmyndare" som utses för barnet är tvungen att kräva ut den. Alltså kan man bli tvungen att sälja huset. Om man är gifta och den ena dör ärver barnet inget förrän den andra föräldern dör. Ungefär så tror jag att det är.
Ring en jurist och fråga. Ni har väl redan kontakt med en om ni skrivit en del papper redan.
Jag hakar på anne på grönkullas inlägg: hur ska samhället och omgivningen kunna veta att ni är ett par om ni inte är gifta? (annat än de som känner er förstås)
Man kan söka vilka som är skrivna på en viss adress men hur ska man veta vilket förhållande de har? Som myndighetsperson etc kan man se i registren vilka som är gifta men inte vilka som är sambo. En make är helt självklart närmast anhörig när något händer men en sambo måste ju på något sätt bevis att denne är anhörig.
För mig spelar inte stort eller litet bröllop någon roll men att man genom äktenskapet tar på sig ett stort ansvar för varandra är det viktiga. Det är helt enkelt ett viktigt avtal! (Oj så romantisk jag är då 
)
Muffinstönt: Vänd på det - varför ska man låta bli att gifta sig? Har du några bra argument?
Jag kan tycka att sambolagen är lite konstig. Antingen vill man omfattas av regler och då gifter man sig eller så vill man inte det och då låter man bli att gifta sig. Men då träder en massa regler in som staten bestämt ändå. Man kan alltså inte leva ihop under "fria förhållanden". Förstår ni hur jag menar? Jag vet att sambolagen säkert är bra i många lägen men rent teoretiskt?
