katastrofbröllop

Första gången jag gifte mig hade vi en plan B för ALLT - utom två saker, och dessa två saker gick självklart fel.

1. Kyrkvaktmästare glömde bort oss. Vi hade planerat att komma till kyrkan en halvtimme innan vigseln för att inte behöva möta gästerna i dörren. Men kyrkan var låst och ingen där för att öppna åt oss... Präster (en väninna) och min syster tärnan sprang runt i 20 minuter och letade febrilt efter telefonnummer för att få tag i någon som kunde öppna och knappt 10 minuter innan vigseln skulle börja dök vaktmästaren upp. Då stod gästerna ute på kyrkbacken tillsammans med brudgummen och jag satt i en bil utanför på gatan (det regnade så jag ville inte stiga ur bilen förrän vi kunde gå in i kyrkan). Tjohej!

2. 3 minuter innan vigseln skulle börja (när vi fått komma in i kyrkan) dök en tjej upp och meddelade på knagglig engelska att vår organist var sjuk och att hon skulle spela i stället. Hon kunde dock ingen av våra utvalda musikstycken utan vi måste komma på något annat. Hon började föreslå de vanligaste bröllopsmarscherna, jag sa aldrig i livet, vad som helst utom det... Det blev ett par stressiga minuter av dividerande innan hon kom fram till vad hon skulle spela. Resultatet blev att jag inte har en aning om vilken musik som spelades eftersom det inte var något jag kände igen - jag vet bara att det inte var den musik vi hade valt ut.

Så här i efterhand kan man ju skratta åt det och resten av bröllopet gick utmärkt, men just då var det så där lagom kul!