katastrofbröllop
Jag har en rolig bröllopsberättelse. Min kompis gifte sig med en kille i ett "fängelse". Det var invandrarverkets låsta enhet där han spärrats in eftersom han skulle utvisas från Sverige. Hon var så kär att hon vips bestämde sig för att gifta sig så att han inte skulle bli utvisad (han blev det ändå)
Det roliga med bröllopet var att vi stod i en korridor med bara en cola-flaska i fönstret och plastmuggar från toan och vigselförrättaren smålog och tyckte det var superromantiskt/annorlunda. Min kompis o jag var nyss fyllda 18 då. Plötsligt blir jag nervös och får ett skrattanfall. Min syster blir smittad och skrattar hysteriskt och hela akten avbryts för det går inte att höra nåt i den lilla trånga hallen förutom vårt gapflabb.
Det var var kanske taskigt, men jag får såna anfall och kan inte göra nåt åt det. Min kompis var inte arg, hon vet hur jag är. Hm... Jag kan tillägga att jag blev jurist sen och hjälpte henne skilja sig. Hon och jag skrattar ofta åt det där bröllopet som ingen av våra föräldrar fick veta om!
