katastrofbröllop
När min storasyster gifte sig för några år sen så hade jag och min dåvarande bla uppgiften att hämta brudparet hos fotografen och läman dem vid kyrkan. Inte så svårt kanske men stressad som jag var så missade jag dem utanför ateljen. Min kille hade gått ut ur bilen för att hämta dem, de var sena, och jag satt kvar i bilen. när det tog för lång tid tyckte jag att jag skulle leta efter dem. Jag visste inte precis var ateljen låg men körde ändå runt lite i området för jag trodde att jag skulle se dem. Till saken hör också att klockan i bilen gick tio minuter före och att jag började bli stressad. Slutligen komde tydligen ut från fotografen men då var jag så stressad att jag hade tunnelseende och inte såg dem. Jag drog rakt förbi dem och tryckte plattan i botten för att åtminstone jag skulle komma i tid till vigseln. Trodde väl också att de redan åkt med taxi eller nåt. Min syster berättade efteråt att de alla tre sett på mig och bilen i förvåning när vi drog iväg.
När jag kom fram till kyrkan rusade jag ner till kyrkan med skorna i händerna och sa till min mor som stod på kyrktrappan att "jag tappat bort brudparet". Mamma ler fortfarnde när hon tänker på minnet.
Så småningom anlände iallafall brudparet och vigseln kunde börja. Min svåger hade lite svårt att hålla sig för skratt när ceremonin började och ännu svårare när min kille staplade in genom dörren halvvägs in i vigseln. Han hade inte fått plats i taxin och varit tvungen att ta en spårvagn till kyrkan. Som jag skämdes men man kan ju iallafall säga att jag rivstartade kalaset.
Resten av kalaset blev en succe
Jag tror att min syster förlåtit mig men för säkerhets skull har jag aldrig gått närmre in på ämnet och nu ska jag gifta mig till sommaren så vi får väl se vad hon har på lut.