sterilisering?

Den enda jag vet att jag känner som är steriliserad är min far... Jag har aldrig ens tänkt tanken att det är något som man dömer en annan människa för. Men folk är ju underliga!.. Om du anser att det är det rätta för dig så tycker jag att du ska strunta i folk runtom. Vill du slippa diskussionen så behöver du ju inte nämna det över huvud taget. Om diskussionen kommer upp så får du nog räkna med att vara ganska "tuff och hård". På samma sätt som folk blir ifrågasatta för att dom väljer att inte skaffa barn alls, eller plastikoperarera sig osv. Människor lägger sig i alldeles för mycket och väljer man mot normen, eller deras norm, så får man vara beredd på att kunna stå för det. Tyvärr!..

Jag förstår precis vad du menar. Kan tycka att folk borde ha ganska bra förståelse för detta i alla fall när det gäller mig.

Jag är 27 år gammal, får snart mitt tredje barn och vill vekligen inte ha fler. Då borde man ju tycka att detta är rätt. Jag har hållt på i säkert tio års tid nu för att hitta "rätt" preventivmedel men har gett upp nu. har genomgått två st aborter samt fått flera missfall pga att jag blivit gravid trots p-piller och kondom så det orkar jag inte heller med.

Det jag är mest rädd för är att min sex-lust ska bli mindre eller rent utav försvinna, därför vill jag så gärna veta om någon har erfarenheter.

Där kan jag inte hjälpa dig.. Hoppas någon annan här på forumet har erfarenheter eller känner någon som gjort det. Jag skulle även råda dig att googla, om du inte redan gjort det?! Jag vet att jag googlade på det ganska nyligen och tydligen så är ingreppet ett helt annat idag än det var förr. Man knipsar helt enkelt bara av äggledarna, har jag för mig, och detta påverkar inte kvinnan på något negativt sätt alls, så som det kunde göra förr när man tog bort en massa... Se om du kan hitta en bra gynekolog att prata med oxå, som lyssnar och tar sig tid för att prata igenom det hela och svara på alla frågot du kan tänkas ha.

Hoppas det löser sig för dig!..

Hur som helt så får du nog (tyvärr) räkna med att alla människor inte kommer att förstå... Men detta handlar ju om dig och det du beskriver låter ju som ett helvete, så JAG och många andra med mig skulle nog förstå dig mer än väl!..

Här kommer lite info från nätet om hur själva ingreppet går till och hur det påverkar.

"Vad sker vid ingreppet?

Om din övertygelse och ditt beslut står fast, består själva operationen av ett mindre ingrepp. Äggledarna, där befruktningen av ägget och spermien sker, stängs av. Möjligheterna för passage och befruktning av ägget försvinner.

Det sker ingen förändring av din hormonproduktion, sexlust eller menstruationer efter steriliseringen.

Steriliseringen utförs under en eller ett par dagars vistelse på sjukhus. Under full bedövning utförs sk laparoskopi (titthålskirurgi). Genom ett tunt metallrör, som försiktigt förs in genom huden vid naveln, fastsättes en liten klämma eller ring kring äggledarna. Det är allt! En egentlig operation med avskärning av äggledarna utförs fortfarande på vissa ställen och i tekniskt svåra situationer. Det förekommer också att läkaren går in vaginalt, under narkos, och skruvar in en liten spiral i varje äggledare. Äggledaren "ärrar" därefter ihop sig vid skruvarna, vilket leder till totalstopp i äggledaren."

Hej Lotta49,

jag är i samma sits som du med 2 egna och 1 gemensamt med min man. Vi bestämde gemensamt att vi inte skulle ha fler, han mer bestämd än jag dock, så jag steriliserade mig för 9 månader sedan. Precis som du så fixar jag inte några hormonbaserade preventivmedel och är allergisk mot kondomer och blöder som en gris av spiral...ja ja du vet säkert! Vill bara tala om att det är det bästa jag gjort, och sexlusten snarare ökade eftersom jag vet att det är säkert läge hela tiden. Dessutom får man diskutera saken med kurator på kvinnokliniken innan man får en tid för ingreppet, så då kan man vrida och vända på saken ytterligare tillsammans med en utomstående oberoende vilket jag tyckte var skönt. Då blev jag ändå mer säker än jag var när jag kom dit. Jag ångrar ingenting, och vad utomstående tycker ska man bara strunta i, det är ditt och din älsklings beslut och ingen annans. Sedan kan du ju välja själv om du överhuvudtaget VILL berätta för någon. Undrar du något mer så fråga bara. Kram och lycka till.

Åh, tack så mycket snuttungen för ditt inlägg, nu är jag bara ännu mer säker på att jag gör rätt. Det är så himla skönt att detta alternativ finns för oss som faktiskt inte kan använda oss av andra typer av preventivmedel.

Jag reagerar precis som du av alla dessa "medel" du precis räknade upp, vill bara att fler där ute ska veta att det är ett rent helvete.

Vill även tacka pickolina för all info och alla goda råd jag fått av dig.

Tack så mycket!

Det är väl ett enklare ingrepp på killen. Man knippsar väl bara av någonting där inne? Och killen får ju inga direkta men av det.

Tiima - Det är ett lika enkelt ingrepp på kvinnan som på mannen. Däremot så är det vanligare med komplikationer för män. Det kan tex orsaka problem med ståndet, både fysiska och psykiska...

oki :)

Jag fick olika reaktioner från folk som absolut inte har med detta att göra, efter ingreppet! Men det är min kropp och mitt beslut. Vi har fina friska barn och vil vill inte ha fler. Snacket "Men om ett av era barn dör då? Vad gör du då?"
Jamen herregud!!!! Ska man tänka:Oj då nu dog ett, bäst vi ersätter det med ett nytt... Näe, man kan aldrig ersätta ett barn!
Pratade med gynläkaren, narkosläkaren en bra stund innan och det kändes bra.
Jag blev op kl. 11,30 och fick åka hem 16,30 när jag varit vaken några timmar. Själva ingreppet tog ca 20 min, om jag minns rätt.
Sedan ringde läkaren dagen efter och frågade hur jag mådde.
Vad beträffar sexlusten... Bättre än innan, och den var väl inte dålig då heller
Stygnen vid naveln stramade några dagar, men gjorde inte så värst ont.

Lycka till!!!!!